Ord och Bild: 1895

kons t.

Lifvet. Modell till ett fat i drifvet silfver af Christian Ericsson.

Christian Ericsson.

Några intryck.

/T\'dt ibland de hvita marmordamerna i Nationalmuseets stora svenska skulptursal finner man en vas af varm, brunskiftande brons med mycket måttliga dimensioner. Han heter »Tjusning», och hans mästare heter Christian Ericsson.

Jag undrar, om någon enda af de stolta mästarne från vår skulpturs »stora» ålder, männen af den antika konfessionen, i hvilken större delen af de där hvita marmordamerna äro födda, skulle varit hågad att kännas vid den lilla vasen, hvars förhål-

lande till antiken svårligen kan uttryckas med ett skyldskapsord. Det skulle de troligen icke, och antagligast är, att de icke ens skulle funnit den vara en konstnär af mejseln och kavaletten värdig. Men låtom oss ej tala illa om dem för det! De hade sina ideal, och dessa ideal hade åtminstone ej felet att vara för små; de älskade sina gudar som vi älska våra, och de kunde hänföras af sina ideer som vi värmas af tanken från i dag morgse.

Men nog är Christian Ericssons vas ovanligt främmande för det antika idealet. Liksom så mycket af modern skulptur står den ungrenässansen rätt nära, och ungrenässansens bildhuggarkonst visste föga om