Ord och Bild: 1895

svenskt familjelif i slutet af 1700-talet.

453

samma förlagen, och det ville den gamles hela filosofi till att stå bi. Ett tyngre slag än det ekonomiska betrycket väntade dock de gamla genom deras äldsta dotters, Brite-Louises, sjukdom och frånfälle.

Almqvist och hans käcka och gladlynta unga fru hade ju börjat sitt giftermål under de lyckligaste auspicier — de lefde »som englar i hop», och den unga frun väntade med leende på, att »den skalken Charles skulle göra henne tung på foten». Upprepade missfall un-dergräfde emellertid hennes hälsa, och vi se af familjens bref, med hvilken oro hennes förstfödde emotsågs vid nedkomsten i slutet af november 1793. Det gick lyckligare än man vågat hoppas, och Gjörwell lämnar långa beskrifningar från »Barselstuen». Lördagen den 30 döptes gossen af kyrkoherden Drysén i Adolf-Fredrik — faddrar voro Gjörwell mot den vittre expeditionssekreterarens Kö-keritz' fru (född v. Seltzen och släkting till mannen) samt unge Gjörwell mot en cousine till Almqvist, mamsell Bergman. »Namnet Carl Jonas Louis fick han efter Morfar, Farfar och Moder ; i dagligt tal kallas han Love. De, som förstå sig på Barnaansigten säga, att han är eller blir avec le temps vacker». Så lyder den första anteckningen om den man, om hvilken sedermera skulle skrifvas och undras så mycket.

En tid efter Loves födelse flyttade familjen Almqvist till gårdar, som krigskommissarien köpte, norr om Stockholm, Sätra och Antuna, och makarna fingo härute flera barn. Men landtluften förmådde ej återställa Brite-Louises, som det tycktes, ohjälpligt angripna konstitution. Ett bref till modern från 1804 andas ej blott sjuklingens tillfälliga förstämning utan liksom en obotlig trötthet. Genom dess rader får man bilden af en Maria, som af lifvet tvungits att blifva Martha

och missmodigt suckar under dagens oro och stoftets krämpor. Det har skrifvits, att J. L. Almqvist tänkt på brytningarne mellan sina föräldrar, då han i sitt ungdomsverk Amorina med bjärta färger målade oenigheten i allt mellan kyrkoherden Liberius och dennes maka, mellan en krass förståndets man och en sannskyldig fantasiens martyr. Det är högst ovisst, — man ihågkomme, att Love Almqvist ej var mer än tolf år gammal, då modern dog, men säkert är, att Almqvists far hellre läste »siffror än bokstäfver», och att hans mor gör intrycket af en kvinna, som förlyft sig på moderskapets och verklighetens plikter. Bröstsjukdomen — detta fina eteri-serings- och befrielsemedel — gjorde hastiga framsteg inom henne — och i juli 1806 beskrifver Gjörwell hennes sista stunder, en öfveransträngd ung kvinnas blida afsked ifrån världen, och han tillfogar:

»Hon blef svept uti en hvit Netteldukskläd-ning, som hon därtill utsett, och hade på sitt hufvud den mössan, som Stafva skickat henne och