Sida 284
Boston. Af Cecilia Wærn. Med 4 bilder
266
CECILIA WÆRN.
mellan förstäderna och handelscentrum tyckes hopplöst invecklad. Irländarne, som äro makthafvande i stadsfullmäktige och icke besväras af några ästetiska eller konservativa hänsyn, skulle för länge sedan ha sköflat hela Common, om icke denna testamenterats till staden af en af de gamle Hancock eller Copley, som kommit att bli herre öfver den, med förbehåll att den ej fick röras, i hvilket fall den skulle återgå till arfvin-
öfverallt, äfven i skolråden, där de genom okunnighet och intriger motarbeta de upplystes sträfvan att åtminstone i andra generationen göra dem till goda medborgare. Striden om Common symboliserar således i viss mån ett af de allvarligaste spörsmål, som för tillfället sysselsätter alla de östra staterna.
At sydväst vidtager Public garden, och bortom den ser man husblocken och kyrktornen af den nya stadsdelen, byggd
En tvärgata i det nya Boston.
garne. Striden gäller nu möjligheten att kringgå eller upprätthålla denna bestämmelse.
Det är icke blott fråga om en snibb af Common eller om åsidosättandet af ästetiska för praktiska hänsyn; för den gamla stammen af fullblodiga amerikanare gäller det att se sitt allra heligaste, sin forntid och sina småpuritanska traditioner, sin fäderneärfda skatt af präktiga drag trampade under fötterna af irländarne, som nu, säga de, tränga sig fram
på pålverk i träsket, resa sig mot himlen. Gatorna äro här breda, de äldre husen — smala mörkröda privathus med framspringande trappor och tillkrånglad ornering — hopplöst fula men klädda med ampelopsis japonica; de yngre ofta intressanta. T. o. m. för hyreskasernerna, söm utan vidare resa sig bland de lägre husen, ha yngre arkitekter funnit en lycklig lösning. Den rådande typen är dock sjuvåningshus med väldiga runda framsprångsfönster, som påminna om
Källa: Project Runeberg ·