Sida 581
En brytning i svenska adelns historia.
Af
Emil Hildebrand.
/T\an förestĂ€ller sig gĂ€rna forntidens ^^ statsskick i Sverige, liksom i allmĂ€nhet i de gamla germanska samhĂ€llena, sĂ„som en demokrati utan stĂ„ndsskillnad, utan adel, byrĂ„krati och prĂ€sterskap; dĂ„ med andra ord alla voro bönder och alla bönder voro »frĂ€lse» â 1600-talets högadel skulle mera vanvördigt uttryckt saken sĂ„: »dĂ„ alla voro like sĂ„som svinefötter. » Detta statsskick har funnit varma beundrare Ă€fven bland vetenskapsmĂ€nnen, och vĂ„ra skalder i Ă„rhundradets början besjöngo med hĂ€nförelse den tid, »dĂ„ ingens slaf och ingens herre vorden, hvar odalbonde var en man för sig.» Som ett barndomsminne stĂ„r Ă€nnu för oss bilden af Torgny lagman, sittande pĂ„ tinget gent emot konungen och omgifven af en lyssnande allmoge, som med vapenbrak uttryckte sitt bifall till hans tal; vi höra honom pĂ„minna om historiens lĂ€rdomar och forntidens konstitutionela skick, huru t. ex. uppsvearne en gĂ„ng störtat fem konungar i en brunn, hvilka alla varit lika halsstarriga som den de dĂ„ hade, konung Olof. Det Ă€r ocksĂ„ sant, att en demokratisk flĂ€kt ofta slĂ„r oss till mötes ur vĂ„ra gamla lagar, nĂ€r t. ex. sĂ„som de förnĂ€msta lefvande rĂ€ttsobjekten
Ord och bild, âĄ:de Ă„rg.
endast omtalas konungen och »karlen» och Ät karlen ges vitsord mot konungen, nÀr lagman, likavÀl som biskop, skulle vara »bondeson». Det Àr ju en sann politisk idyll dessa lagar visa oss, dÀr lagmannen Ärligen pÄ tinget för en lyssnande skara tÀljer sin i versform affattade »lagsaga», hvarpÄ de nÀrvarande vÀnda tillbaka och för dem, som sitta hemma, upprepa lagens innehÄll.
Men saken har Àfven en annan sida. Lagman Torgnys tal Àr dock icke annat Àn ett tvÄhundra Är yngre vÀltalighetsstycke af en snillrik islÀndsk författare, och lÄt vara, att lagmannen sjÀlf Ànnu icke blifvit till sin identitet upplöst i den historiska kritikens syra, vetenskapen kan dock icke göra mycket af honom. Kanske har han funnits, kanske icke. Det Àr sant, att lagarna visa oss ett samhÀlle af fria bönder, men de visa oss ock ett samhÀlle byggdt pÀ trÀldomens grund, och dÀrÄt ge de ofta de ett oförblommeradt uttryck. Ville nÄgon sÀlja en trÀl, skulle det ske med samma formaliteter, som nÀr han sÄlde en hÀst, hette det rÀtt och slÀtt. NÀr trÀlen utförde alla gröfre sysslor, blef det godt om tid för bonden att Àgna sig Ät manlig idrott och offentlig verksam-
34
