Ord och Bild: 1895

dagisoken.

6l

TEATER.

Stockholms teatrar.

K. operan.

Mars 21. Fryne. Komisk opera i 2 akter af C. Saint-Saëns.

» 23. Strandbybor. Skådespel i 4 akter af Holger Drachman. (Fru Seelig-Lundbergs soaré).

» 25. Sylvia. Opera i 2 akter af Ch. Gounod. April 14. Tredje symfonikonserten.

> 16. Per Gynt. Dramatisk dikt i 2 afdelnin-

gar, 5 akter 10 tablåer af Henrik Ibsen. Öfvers, af G. af Geijerstam. Musiken af Edv. Grieg. (Aug. Lindberg och sällskap.)

» 22. Hannele. Drömdikt i 2 akter af Gerhart Hauptmann. Öfvers, af K. A. Tavast-stjerna. (Aug. Lindberg och sällskap.) » 24. Bröllopet på Ulfåsa. Skådespel i 5 akter af Frans Hedberg. (Aug. Lindberg och sällskap.)

K. dramatiska teatern:

> 3. Förrådd. Skådespel i 1 akt af Marco

Praga. Öfvers, af H. Key. » 6. Unge grefven. Komedi i 3 akter af Knut

Michaelson. » ii. Elevskolans offentliga öfning.

Södra teatern.

Mars 23. Snöyra. Proverb i 1 akt. Svenskt original. Bortbytingen. Fars i 3 akter af W. Lestocq och E. M. Robson. Fri öfvers, af H. C. April 14. Rose Lacombe. Skådespel i 5 akter. Svenskt original.

Vasateatern.

April 6. Otellos triumf. Fars i 1 akt af Lautner (förut gifven å Svenska teatern). Lilla herrn. Fars i 3 akter af Arthur Law. » 17. Orfevs i underjorden. Buffa-operett i 4 akter af J. Offenbach.

Fru Ellen Hartmann spelade M:me Sans-Génes långa, maktpåliggande och högljudda roll 45 kvällar i rad, men så blef hon hes, och efter en veckas ovisst, vacklande interregnum med åtskilliga grepp i fjärdingen (hos direktionen hade tydligen den tanken, att Sans-Géne-föreställningarne kunde afbrytas, aldrig fått insteg) hade man ett nytt program färdigt: Knut Michaelsons treaktskomedi »Unge grefven». Herr Michaelsons stycken ses alltid med nöje, ofta med intresse, aldrig med behållning. De äro skrifna af en för teatern intresserad och med dess fordringar förtrogen man på hans lediga stunder, och de vilja ses

med liknande anspråk; deras högsta ärelystnad är att på ett synnerligen angenämt, fint och roande sätt för publiken fördrifva en ledig stund. Vid sidan af den säkra sceniska byggnaden och den kvicka dialogen hafva dessa stycken alltid haft sin starkaste sida i de goda, spelbara rollerna, som tydligen tillkommit med afseende fäst vid resp. rollinne-hafvare, hvarigenom alltid teaterns bästa krafter på bästa sätt kommit i elden. En kritiker har å propos »Unge grefven» fäst uppmärksamheten vid den händelse, som ser ut som en tanke, att i alla herr Michaelsons stycken en hufvudroll varit anförtrodd åt fru Lina Sandell. Detta är nog mer än en händelse, det tyder på, att förf. haft en tanke på det orättfärdiga däri, att vederbörande endast sällan påträffa en roll nog tråkig och larmoyant för att lämnas åt denna högt be gåfvade artist och därigenom väsentligt hämmat en konstnärsutveckling, som började så vackert. Och den tjänst förf. nu som förr gjort konstnärinnan, den gengäldade hon tillfullo genom sin ystra, spirituela och behagliga framställning af grefve Erie. Styckets brådstörta, alltför tidiga nedläggande, föranledt af en schism mellan teaterns direktion och en förf., som samma direktion kunde hafva många skäl att visa tillmötesgående eller åtminstone takt-fullhet, blef därför en förlust ej mindre för den publik, som ännu ej hunnit se det, än för fru Sandell, som här hade ett alltför sällspordt tillfälle att visa hvad hon förmår. — Öfriga roller tycktes mig ej fullt så lyckligt fördelade och spelade. Det är en verklig otjänst man gör fröken Åhlander genom att bedja henne på fullt allvar spela högvälboren grefvinna, som ondgör sig öfver magisterns plebejiska nasalljud; i denna roll hade utan tvifvel fru Fahlman gjort sig bättre gällande; likaså inbillar jag mig, att herr Hillberg lätt undvikit den ovisshet om i hvilken grad rollen borde göras komisk, som nu vidlådde herr Personnes framställning. Ibland tycktes herr Personne på rena, rama allvaret spela den myndige familjefadern, som står under toffeln, ibland hoppade han direkt in i Knut Almlöfs kujonerade-äkta-man-typ från »Fregattkaptenen» och »Sparlakanslexor». Äfven herr Bæckström borde hafva kunnat gifva fastare konturer åt magister Wallius; han var utan