Ord och Bild: 1895

DANSKA KONSTNÄRER FRÅN 3 O-TALET.

IO9

kära) utan målade ofta taflor med många figurer, där handlingen, berättelsen, väckte intresse, och han berättade då helst om olycklig kärlek, om ensamhet, sjukdom, krig och död.

Det fanns intet våldsamt i hans sinne, och han blir aldrig storartad eller patetisk i sin berättelse. Hans natur var mild, vemodig och djupt kännande, och alla hans taflor göra ett dämpadt intryck både i färg och känsla.

Ett alldeles enastående konstverk finnes också af Sonnes hand.

Det är de dekorativa målningar, med hvilka det yttre af Thorvaldsens museum är dekoreradt, framställande det festliga mottagandet af Thorvaldsen, då han, efter många års uppehåll i Italien, återvände till Danmark som en europeisk storhet och i Köpenhamns hamn mottogs af sina jublande landsmän.

Denna dekoration, utförd al fresco, är målad med några få färger. Mot den mörka bakgrunden framträda figurerna i kroppsstorlek, hållna i ockra, röda, hvita och grå toner och kanske ännu ett par färgnyanser. Jag erinrar mig, att jag, då jag som barn såg dem, kände mig mycket förargad öfver att alla människorna voro ockrafärgade i ansiktet.

Kompositionen, som sträcker sig rundt om Thorvaldsens museum, är en alldeles själfständig skapelse, utförd med sann känsla för arkitektonisk dekoration och rumfördelning.

Som allt, hvad Sonne gjorde, utmärker den sig dessutom för en enkelhet och en viss blyg grace, som är ganska olik de flesta liknande apoteoser öfver stora män.

Sonne har återgifvit händelsen så som han såg den själf. Han har framställt Thorvaldsen och många af sina vänner med full porträttlikhet, men den stiliserade färgen och den dämpade karakteristiken kommer hela kompositionen att

verka som en idealmålning och alldeles sluta sig till arkitekturen i byggnaden. Då de franske målarne 1888 besökte Köpenhamn med anledning af den stora

Thorvaldsens mottagande i Köpenhamn. Parti af freskomålningen å Thorvaldsens museum, af Jörgen Sonne.