Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1895

Originalsida 108
Originalsida 108
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 108

Danska konstnärer från 30-talet. Minnen och intryck af Helena Nyblom. Jörgen Sonne. — Peter Christian Skovgård. — H. V. Bissen. — Fritz Vermehren. Med 6 bilder

I IO

HELENA NYBLOM.

Peter Christian Skovgård. Handteckning af honom själf.

Peter Christian Skovgård, som var något yngre än Marstrand och Sonne, var under många år Danmarks mest ansedde och populäre landskapsmålare.

Och att vara en auktoritet i Danmark, d. v. s. i Köpenhamn, är något alldeles särskildt. En erkänd storhet i Köpenhamn är, eller var åtminstone för ett tjugutal år sedan, höjd öfver all kritik.

I de flesta andra länder är det en täflan mellan olika städer och provinser, som gör att det ständigt finnes olika ting och ståndpunkter att jämföra med, och nästan ingen undgår att ha motståndare, huru många beundrare han än kan ha.

I Danmark försiggår allt i Köpenhamn, och man har ingen annan måttstock än den köpenhamnska. Följden är den, att hvad köpenhamnarne en gång gifvit första platsen också för dem intager denna första plats obestridt, och de äro säkra på, att den store man, de hylla,

icke blott är absolut den störste i Köpenhamn och i Danmark, men nästan säkert också i hela världen.

Kanske har detta tingens tillstånd förändrat sig något under de sista tjugo åren, eftersom Köpenhamn nu är deladt i olika partier, men för midten af detta århundrade passar H. C. Andersens historia om sniglarne utmärkt in på danska förhållanden.

» Sniglarne i herrgårdsträdgården trodde, att vid slutet af denna trädgård upphörde världen.»

Här i Sverige har man intet begrepp om, till hvilken grad man i Köpenhamn har kunnat ära, prisa, uppskatta och öf-verskatta sina gunstlingar. Jag tänker mig t. ex. Elise Hwasser blifva föremål för en sådan hyllning, som man i Köpenhamn bestod fru Heiberg. Och de två skådespelerskorna stodo dock på samma höjd af begåfning och hade mycket gemensamt. Jag tänker mig en svensk lyriker bli föremål för en så enstämmiga

o '

nästan afgudisk tillbedjan som Christian Winther, eller vår aflidne landskapsmålare Edvard Bergh bli utropad som en sådan representant för svensk målarkonst, en sådan tolk för den svenska naturen, som Skovgård blef det i Danmark I Man har, som sagdt, i Sverige ingen aning om den odelade hyllning man i Köpenhamn låtit komma sina utvalda till del.

På den tid, då Skovgård var den oomtvistade härskaren i landskapsmåleriet i Köpenhamn, föll det aldrig någon in, att han icke skulle vara det mest fullkomliga man kunde tänka sig. Hans namn var tillräckligt att stoppa munnen till på all kritik och låta den öfvergå i det enda utropet: »Ah, Skovgård!»

Skovgård var en mycket duktig målare, en målare, som ständigt studerade naturen — i synnerhet den själländska — och som genom många skisser, studier och detaljteckningar lärde sig känna

Källa: Project Runeberg ·