Sida 537
Ur ett skaldelif. Af Ernst Beckman. Med 15 bilder
ur ett skaldelif.
5OI
ligen med sådant deltagande följde deras utveckling och deras uppförande mot far och mor. Dessa— föräldrarne— visade sig uppskatta sina förmåner, och när våren nästa gång bragte blad och knoppar, hördes åter deras glada kvittrande sånger, när de togo sitt gamla hem i besittning. Men nästa sommar, den sommar, då döden drog in på Ekeliden, kommo de icke åter. Hvarför?
orsakade honom stort lidande. Trots den ömmaste omvårdnad förvärrades det onda. En dag, då skaldens hustru kom hem från staden, fann hon honom med tårar i ögonen vid grinden till Ekeliden. Hon såg frågande på honom. »Min vän», sade han, »jag har nyss tagit farväl af Mufti. Han kom efter mig, när jag gick ut, och strök sig upp emot mig med blickar så bedjande, att jag ej kunde
■Kapellets-t fönster. Fotografi af B. Orling
Det var en annan af Viktor Rydbergs afhållna skyddslingar som försvann från Ekeliden samma sommar som han själf fick mottaga dödsbudet. Det var innehafvaren af hundkojan vid kökstrappan, den i »Varia» omnämnde Mufti II. I motsats till sin namne i Göteborg var han kolsvart, högbent och »fullt hederlig». Trogen var han och mycket afhållen af sin herre. Mufti hade redan ganska länge sedan sväljt ett ben, hvilket
missförstå dem: Hjälp mig, jag står ej ut längre, sade de. Käre Mufti, svarade jag, jag förstår dig. Du skall få hjälp. Det finns blott ett botemedel. Det är mycket svårt. Men det är den enda hjälpen. Du skall få dö. Men, Syssi, en sådan hund som Mufti får jag aldrig mera.»
Med skaldens kärlek till djuren stod nära i släkt hans kärlek till den döda naturen. Filosofen, Som undersökte lä-
Källa: Project Runeberg ·
