Sida 231
Japan om våren. Af Astrid Næss. Öfversättning för »Ord och bild» från förf:s manuskript. Med 10 bilder
JAPAN OM VÅREN.
217
och grädde, som naturligtvis äro en okänd lyx i Dai Nippon, några tvållik-nande sockertingestar samt »saké», japanskt risvin, som också drickes varmt och närmast liknar sur scherry.
Fru Kiku hade stor familj, ty där fanns en mångfald tanter och mormödrar, kusiner och sysslingar, så det var lifligt i detta lilla dockskåpet, och jag började
förstå, hvarför japanerna icke använda möbler, det finns helt enkelt icke plats för dem. Vi sutto allesamman på knäna rundt omkring den rykande »Hibashi» (en urna fylld med glödande kol) och utbytte de underligaste små höflighets-fraser med bugningar och skrapningar åt alla håll; för det mesta var det familjens öfverhufvud, som gaf tecknet, och så bugade sig alla i tur och ordning ända ned till golfvet. Fru Kiku hade
flere döttrar, mycket söta små varelser, pudrade och småleende men så blyga, att de rodnande gömde sig bakom hvarandra, så snart jag försökte tala med dem. När de sutto i rad och rökte sina nätta små bambupipor, voro de så märkvärdigt vackra, fina och nätta som små ateniennepjeser. Fadern, herr Kaschi-wapura var en värdig äldre herre i ki-
mono och blå glasögon, som svärmade för Europa och aldrig kunde blifva trött på att höra mig berätta därom, han var framstegsman och ifrade för införande af västerns kultur i Japan. Herr Kaschi-wapura tycktes mig vara en mycket medgörlig make och far, han ville ha det trefligt omkring sig och var jämt hemma. Men sammanhållningen inom familjen är stor i Japan, och förhållandet mellan föräldrar och barn liksom mellan syskon är
Ett middagssällskap.
Källa: Project Runeberg ·
