Sida 618
Litteratur. Thomas Carlyle. Af Frigga Carlberg
s 64
frigga carlberg.
»offentliga tillfällen», påstår sig icke hafva annan uppgift än att gå sysslolös på ett behagligt ■— eller icke behagligt — sätt, som föder barn att gå sysslolösa, men till spinnare och gräfvare — som åtminstone spinna och gräfva — säga: Ni, oförskämda varelser, som producera för mycket! — Mina ärade tullskyddsvänner, mot hvilka inbillade, ännu rikare Eldoradon och verkliga järnspjut rusa ni ej enligt tyngdlagen i väg!
Har du betänkt, allvarlige läsare, moderat-liberal eller hvad du är, att det enda målet, innehållet och nyttan af all förfluten, närvarande eller tillkommande religion är endast detta: att hålla vårt moraliska samvete och inre ljus lefvande och klart. All religion har varit här för att påminna oss om hvad vi redan veta, den oändliga skillnaden mellan en god människa och en ond, att bjuda oss oändligt älska den ena, afsky och undvika den andra, sträfva i oändlighet att bli den ena och icke den andra.
Men låtom oss lämna detta om religion, hvarom, för att säga sanningen, det i dessa dagar är klokast att tala så litet som möjligt. Du behöfver ingen ny religion, det är inte heller troligt du får någon. Du har redan mer religion, än du använder. Du vet, att du denna dag har tio plikter dig ålagda — och du uppfyller kanske en. —- Men lifvet efter detta? spörjer du. Jaså, lifvet efter detta! Gör du det till hufvudfrågan, då synes mig din ställning mycket betänklig. Jag fruktar du får det inte riktigt trefligt. Odin, som endast var en stackars hedning i »tidernas gryning», lärde oss, att den fege har intet godt att vänta. En som är större än Odin har varit här. En som är större än Odin har lärt oss — icke en större feghet, hoppas jag. Min broder, du måste kämpa med all kraft att återvinna din själ, kom
ihåg, att religionen är intet Morrisons piller att köpa på apoteket, utan ett åter-uppvaknande af själen inom dig — och jag ber, lämna mig i fred för dina religioner och »nya religioner» här och annorstädes. Jag är trött på detta sjukliga kraxande om en Morrisons-piller-religion. Jag behöfver ingen sådan och påstår, att den är omöjlig. Återuppväckande af gamla döda liturgier är lika hopplöst som fabricerandet af nya sådana. Pelarhelgon, fanatiska eremiter och liknande — allt detta behagar mig icke. Det är något världen en gång har befattat sig med, innan dess skägg vuxit som nu.
Endast en liturgi återstår oss: att bedja genom arbete. I sanning, den bön som höjes i en särskild kyrka, på bestämd tid och som icke följer människan i allt hennes görande och låtande och helgar detsamma, hvartill tjänar väl den? Arbete är religion. Den som inser detta, förstår framtidens profetia, det sista evangeliet, som i sig innebär alla de andra. Dess katedral är oändlighetens hvalf — har du skådat det?»
*
År 1881 den 5 februari slöt Thomas Carlyle efter ärligt dagsverke sina trötta ögon i dödens hvila.
Heard are the voices Heard are the säges, The worlds and the äges: »Choose well, your choice is Brief and yet endless.
Here eyes do regard you In eternity's stillness; Here is all fulness, Ye brave to reward you; Work and despair not.»
(»Utgångsmarsch», efter Goethe, i Past and Present.)
Frigga Carlberg.
Källa: Project Runeberg ·