Ord och Bild: 1895

ur ett skaldelif.

497

Genom de föreslagna ändringarna erhålla de följande mörka färgton:

Skimrar lampan, skiner månen in på mig och

Hadessonen,

ser jag honom, korpdemonen, skugga golf och

draperi.

I samband med skaldens »Dikter» nämndes nyss hans själfkritik. Hans hustru hade redan som fästmö samlat i afskrift hvad hon kunnat komma öfver af hans

kritiken med förnyad styrka. Ett par gånger togs manuskriptet tillbaka från tryckeriet, innan skalden kunde förmå sig att åt offentligheten lämna — för att tala från vår synpunkt, så olik hans egen — en af hela vår litteraturs skönaste skatter.

Samma stränga själfkritik, parad med en hardt när otrolig anspråkslöshet, gjorde sig allt framgent gällande, så snart Viktor

Arbetsrummet. Fotografi af B. Orling.

skaldestycken ända från »Strandvrak, hopplockade af Robinson Crusoe», införda i kalendern Flora 1861. »Jaså, det är så pass mycket», sade han, själf öfverraskad, och var icke alldeles omöjlig i fråga om deras utgifvande i en samling. Men först något år senare, då Otto Borchsenius var hans gäst, gafs åt denne ett bestämdt löfte, och som en underpant anhöll författaren att få tillägna sina dikter åt den danske vännen och öfversättaren. Men när det så kom till stycket, vaknade själf-

Ord och bi/d, 4 ule årg.

Rydberg skulle ge ut ett nytt arbete. »Du skall få se, Syssi, att de ej mer vilja trycka något af mig, det finns så många unga nu», plägade han säga till sin hustru. När »Vapensmeden», hvars författande skänkt honom själf så många lyckliga stunder, var färdigskrifven, ville han först på inga villkor ge ut den: ingen annan än han kunde vara intresserad af den. Men hur det nu var, så tycktes både förläggare och allmänhet vara så pass intresserade af både den och allt annat som flöt från

32