Sida 230
Japan om våren. Af Astrid Næss. Öfversättning för »Ord och bild» från förf:s manuskript. Med 10 bilder
2o8
ASTRID NÆSS.
till denna existens — man kan icke lefva på poesi och månsken!
Vår Kioto-adress utmärkte sig genom sin omfångsrikhet:
Fupi-mi-Ro-Ni-cho-mi san Jin-banchi-Yami-san yama-Kioto, och lika välklingande som namnet var, lika förnämt var läget. Mitt rum låg på husets baksida med utsikt åt trädgården. I Japan har
de oundgängliga te-ceremonierna, som då tycktes mig oändliga — de bestodo för det mesta i långsamma, varnande rörelser, liksom ett slags besvärjelse öfver teet, som tyvärr icke blef bättre för det. Te-ceremonierna, cha-no-ay, äro det enda, som finns kvar af de gamla kinesiska traditionerna, och de äro så mystiska, att ingen japan vill riktigt komma fram
Japanska damer.
man nämligen alltid trädgårdarne bakom husen, således i detta afseende som alltid raka motsatsen till våra idéer. Vid ankomsten till mina japanska vänner blef jag mottagen af min lilla besynnerliga, snedögda värdinna med många nigningar och följande högtidliga ord:
»Du som värdigas öfverstråla vårt ödmjuka hus med din gudomliga närvaro, var tusenfaldt välkommen!»
Därefter förrättade den lilla fru Kiku
med hvad de egentligen betyda. Teet serverades i små, runda koppar, sådana som japanerna alltid använda, men efter våra begrepp var det en högst osmaklig dryck, och jag tyckte, att fru Kiku hade rätt, då hon med vanlig ultra-japansk höflighet anmärkte:
»Detta te är grönt och odugligt, men vi bedja dig dock att hedra oss med att därmed väta dina himmelska läppar.»
Till teet fingo vi i stället för socker
Källa: Project Runeberg ·
