Ord och Bild: 1895

svenskt familjelif i slutet af i 70O-talet.

439

Frun i huset var 1791 42 år gammal, men hon kändes bestämdt icke vid mer än 36 eller 37, trots sina stora barn, och »söta mors» ungdomliga väsen, litet behagsjuka men fina koketteri och behof af lyx och elegans lysa igenom mannens bref. Han är också stoltare öfver fruntimmerna på torpet än öfver alla sina verk. Han antyder, att han slog en katig militär ur brädet, när han fick den vackra Britnosen, och J. G. Oxenstierna, som sett henne som ung, kallar henne också en »liten täck människa». Själf var hon kokett missbelåten med sitt ansikte; Gjörwell skrifver, när hans dotter Stafva ber om sina föräldrars silhuetter: »att intrigera en skugga af söta mor, som alltid träter på sin uppnäsa, det blir ett annat spörsmål». Fru Brita-Nora är noga med sin toalett; »Du vet», skrifver Gjörwell, »att Söta mor fått den vanan att gå med Hennes Kongl. Maj:ts Drottningens skor», — och det är en viktig tilldragelse, när dessa grå tygskor beställas af hofleverantören vid träsket. Hon är vidare en dam, som tycker om att blifva uppvaktad. Hon har sin lilla stab af beundrare och vänner, hofjunkaren J. J. Jennings, känslo-författarne Linnerhjelm och G. Silfverhjelm och andra. Från den sistnämnde finnas flere bref till assessorskan, fulla af tidens galanta vänskapskurtis. Han kallar sig själf Zelim och henne Mirza, och med frukt och blommor sänder Zelim följande äkta rokoko-komplimenter:

»De hvita blommorna beteckna oskuld och renhet — sådan är Zelims vänskap för Mirza. De rödas färg är sinnebilden af Zelims lifliga känsla. De gulas varaktighet visar, hur Zelims ömma vänskap blir för Mirza. De ännu icke utspruckna knopparne beteckna sällheter, dem Mirza ännu har att vänta. De gröna bladen • Hälsa och Välmåga. Den omogna orangen Zelims vältalighet».

Det är också fru Brita-Nora som låter torpet stå i relation med stora

G< .S' l. W A f' I d j Ö'ß SYP i .L.

Kopparstick af A. Berndes.

världen på Djurgården, både med engelska ambassadören Liston på Liston-hill och den spanske de Coral på Manilla. Hon har en världsdams fina um-gängesgåfva, och när de utländska sändebuden lämna Sverige, hör Gjörwells fru till dem, hos hvilka de göra en tacksam afskedsuppvaktning. Fru Brita-Nora är också ifrig deltagarinna i de baler, å hvilka bourgeoisiens fruntimmer kunna blanda sig bland noblessen — maskeraderna på operan (rokokon är en tidsålder i skär domino) eller i Kungsträdgården. Som en världsdam har hon också sina vapeurer och sin migraine och dricker vatten vid Djurgårdsbrunn hos arkiater Hallmann för att stärka nerverna. Men man får för dessa sidor för ingen del glömma, att hon var på en gång en utmärkt husmor och en bildningsintresserad dam — hon kan förstå Virgilius, utan att som m:e Dacier låta soppan fördärfvas, skrifver mannen stolt, och hennes tillgifvenhet för maken och barnen var af dem, som med åren blott blifva starkare.