Sida 336
Dionysos. Af Hans Vik. Vignetterna af Arthur Sjögren
jMen långt från de Irakiska bergen
en slocknande månad,
när kvällen den rosiga färgen
förbytte i grånad,
bjöd vakten vid skymningens land
med harm pionysos att vika.
för pilarna föllo
satyr och mänad, som de rika
amfororna höllo, j
och guden blef sårad i hand.
på vredgad att hämnas beslöt han.
från bocken, som dragit
hans char genom dälderna, göt han,
se'n djuret han slagit,
dess jäsande galla och blod.
7}an fyllde med drycken sin flaska,
som hängde i bandet,
sig höljde i säck och i aska,
smög in uti landet
och löste ur flaskan dess flod.
begärligt allt folket förtärde
den djuriska drycken,
som smekte och värmde och närde
dess innersta tycken.
jVten den, som fått smaka däraf,
gick lutad för alltid mot tufvan
och kunde ej njuta
högvuxna olympiska drufvan,
ej renhjärtad sluta
i famnen den glädje, hon gaf.
Vignetterna af Arthur Sjögren.
Sin väg öfver gräsvall och dike
drog hämnande guden
för evigt från skymningens rike.
pär fingo ej ljuden
af frygiska flöjterna bo,
ej foten, som trampat på kullen
förförisk och naken,
sitt märke behålla i mullen.
pär vaktade smaken,
en häxa med slamrande sko.
Källa: Project Runeberg ·
