Sida 158
Från Goethes värld. Af Ellen Key. Goethehaus i Weimar. Med 9 bilder
146
ELLEN KEY.
dikta Plantornas metamorfos. Såväl för hans vetenskapliga som för hans vittra arbeten bereddes honom nu den ro, han hittills i saknad af ett hem aldrig ägt. Men intill 1806, då han legitimerar sitt fria förhållande till Christiane, fanns denna, officielt, icke till för Goethes krets i Weimar, och hans hus saknar en värdinna, då han där samlar sina vänner. Dessa erhålla framdeles mer grundade skäl att beklaga förbindelsen med denna småning-
om allt tarfligare »Clärchen», under det Goethe själf, de 28 år den varar, endast har godt att säga om henne och verkligt sörjer sin »kära lilla hustru», då han förlorar henne. Efter denna hastiga blick på den kvinna, som gjorde Goethes hus i Weimar till hvad Gartenhaus aldrig blef, ett hem, träda vi in i det samma.
Bilden visar den åt den lilla Goethe-platz vettande fasaden af Goethehaus. Den öfre fönsterraden är.praktvåningens. Byggnaden bildar en aflång figur om-
kring en smal gård; den inre långsidan är lägre än den mot Goetheplatz vettande och har sina fönster mot en stor trädgård. Från praktvåningen föra några trappsteg omedelbart till två smårum, som utgöra sammanbindningen mellan husets högre och lägre långsida; från det sista af dessa smårum kommer man genom ett par glasdörrar och en yttre trappa omedelbart ned i trädgården. Några andra trappsteg, på sidan om praktvåningen,
leda till Goethes enskilda rum, hvilka äro belägna i den nämda, låga delen af byggnaden. I vindskuporna, som synas på framsidan, hade Goethes sonhustru sin bostad; där äro nu en stor del af Goethes etnografiska och naturhistoriska samlingar, porsliner, porträtt af hans samtida samt hans egna teckningar ordnade.
Alla Goethe-kännare veta, att hart var särskildt glad åt sin breda, luftiga trappuppgång, som, delad i ett par, af antika bronser prydda afsatser, leder upp
Goethehaus.
Källa: Project Runeberg ·
