Sida 600
Konst. Konstnärliga affischer. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder
558
carl g. laurin.
nonserade med konstnärliga affischer, och under denna tid undantränges litografien mer och mer af kromolitografien. Paris' gator stråla snart af det brokiga färgspelet. Sedan affischen i färger vidare utvecklats af van Geleyn, tog denna art öfverhanden. Bland denna tids tecknare må man i förbigående nämna Doré, Dau-mier, Paul, Baudry och Maitet.
Jules Chéret är den moderna konstnärliga affischens egentlige skapare. Han bodde en tid i England, där han på 1860-talet gjorde sig känd som tecknare. Till den engelska tidningen Pan har han utfört en i Gazette des Beaux-Arts reproducerad affisch. Här spåras redan tydligt hans eleganta teckning och otämda lifs -
lust. Sedermera flyttade Chéret till Paris, vann snart ett stadgadt rykte och ofantliga inkomster samt utgaf hundratals affischer, ifrigt eftersökta af samlare och ej minst af annonsörer. Bland dessa har särskildt pillerfabrikanten Géraudel blifvit stormrik, tack vare Chérets populära, i ögonen fallande affischer. Man igenfinner hos honom det keltiska lynnets öfvermodiga lifsglädje, med en tillsats af parisiskt pikanteri och »diablerie». Hans ystra blondiner med dräkter i flammande gult och rödt mot bakgrund af djupaste indigo-blått ha, vare sig de bjuda åskådaren på blommor eller patentmedicin, något näpet och skalkaktiga påminnande om Manon och Musette och hvad de nu heta, dessa en förgången tids studentideal. Uti en af sina senaste affischer åt serpentindansösen
Lo'ie Fuller har han å andra sidan lyckats få in något dämoniskt i bilden af den unga kvinnan, som kastande tillbaka sitt eldröda hår hvirflar fram som en modern Salome, öfvergjuten af de sagolikaste färgeffekter.
Tecknaren A. Willette har återupptagit den på 1830-talet så mycket använda affischen utan färger. Willette är i sina teckningar typisk för det bohëmelif, som trifves i de litterära kaféerna vid de yttre boulevarderna. Han ser, så att säga, världen från Monmartre-synpunkt och »af-slöjar» tyranniet i polisförbud mot skämttidningar och beundrar dessutom den symboliska galliska tuppen i hans hela stridslystnad till Mars' och Venus' ära. Pierrot-typen har särskildt slagit an på denne ori-
ginele konstnär, hvars bästa affisch är ritad för pantomimen »Den förlorade sonen». Denna litografi var under några dagar utställd på ett par ställen i Stockholm och behandlar sonens återkomst. Teknikens nästan lekande elegans borttager intet af den gripande situationens allvar. -— Öfver-träffande Willette i uttryckets pregnans och den fabelaktiga säkerhet, hvarmed pennan föres, står Forain kanske som den främste af nu lefvande franska tecknare. Väl blir han något monoton genom sin nästan hemska bitterhet, ty af humor — såvida man får använda detta af fransmännen själfva använda ord om hans konst — förstår han blott det grymma, iskalla löjet, men här är han mästare och — äkta na tionel. I hans affischer är teckningen hufvudsak; det ligger något så tvärsäkert
Konstnärlig affisch af J.-L. Forain.
Källa: Project Runeberg ·
