Sida 161
Från Goethes värld. Af Ellen Key. Goethehaus i Weimar. Med 9 bilder
FRÅN GOETHES VÄRLD. I47
så ypperlig i sin starka realism, att man antagit den vara af Houdon. Tillsammans göra de båda bysterna ett oförgätligt intryck af det djup, som skiljer en intelligens från en genius.
Vid alla de andra många Goethepor-trätten (i olja, pastell, miniatyr, i marmor och gips m. m.) skall jag ej uppehålla mig. På gamla dagar skämtar han själf öfver att i hans ungdom brydde sig icke målarne utan flickorna om hans ansikte; nu däremot
Zu haben bin ich, wie der alte Fritz,
Auf Pfeifenköpfen und Tassen,
Doch die schönen Kinder, die bleiben fem.
Med anledning häraf bör endast nämnas det lilla konstverk, hvilket framställer den gamle Goethe i nattrock på en kopp af sachsiskt porslin, det porträtt, samtida förklarade vara likast af alla; ett omdöme som vittnar för likheten äfven hos Stielers porträtt, ty den utsökt fina miniatyren har samma typ som oljemålningen, men är mer liffull i uttrycket.
Från Junorummet ser man en fil af rum öppna sig. Det man först kommer in i är helgdagsmatsalen, med gula väggar till bakgrund för en mängd intressanta porträtt. Där ser man Karl August, hvars lilla korpulenta kropp inneslöt själ nog för att åt Goethe bereda en större inre frihet och en lugnare tillvaro, än han under denna tid kunnat njuta någon annanstädes i Tyskland. Där ser man Junkers härliga pastell af Frau Rath i medelåldern, ett porträtt, som visar, att Goethe ärft mer än sin froli Natur och Lust zu fabuliren från mödernesidan. Där finnes ett porträtt af Christiane och hennes son, mycket mer karakteristiskt, än det här meddelade, hvars original synes öfver flygeln i Junorummet. I porträttet med sonen, är den banala, milda rundheten borta; ansiktets kraftiga, antika typ, de rika, på skuldrorna nedfallande lockarne, allt motsvarar ett sam-
Christiane Vulpius. Oljemålning i Goethehaus.
tida uttryck om henne: att hon liknade en ung Dionysos. Dionysostypen finner man ock på det porträtt af Christiane, som Goethe ritat. Ej blott af henne, som blef hans hustru, utan också af den kvinna, han i hemlighet kallade sin maka, och af den, som öppet bort blifva det, fru v. Stein och Corona Schroeter, har Goethe gjort blyertstecknningar.
Efter matsalen komma i följd tre mindre rum, alla med grå väggar och nästan utan andra möbler än de enkla skåp och montrer, hvilka innesluta en del kuriosa, men framför allt de bronser, kaméer, medaljer, vaser, majolikatallrikar, plaketter m. m., hvilka beredde Goethe hans dagliga fröjder. Kring väggarne sitta de handteckningar, etsningar, gouacher, sepia- eller rödkritsbilder af tyska, franska, italienska konstnärer, hvilka föranledde de innehållsrika samtalen öfver konst med Eckerman. Det var först i Italien, Goethe fick klart för sig, att hans djupa kärlek till, hans utomordentliga fina förstående af konst icke inneburo motsvarande
Källa: Project Runeberg ·
