Ord och Bild: 1895

516

LUDVIG LOOSTRÖM.

Den nämda idéassociationen har sin yttersta förklaring däruti, att såväl i den äldre som i den moderna tillverkningen hemlandets kultur lemnat stoffet för framställningarna. Redan i den omständigheten ligger en borgen för ett själfständigt skapande, fritt från all efterapnings-lusta. Men med huru olika ögon hafva icke dåtidens och nutidens porslinsmålare i Köpenhamn sett och återgifvit dessa samma föremål! För att taga ett nära till hands liggande exempel! Sätt fatet med röda vinbärskvisten ur flora dani-ca-servisen bredvid det moderna fatet med pingstliljorna — båda i Nationalmuseum — hvilket senare F. A. Hallin målat med så ytterst finkänslig naturuppfattning, och vi skola se hvaruti skillnaden ligger. Båda konstnärerna — hvem den förre varit, känner jag icke — hafva sökt återgifva sin planta med så stor sanning, som möjligt varit för honom, och båda hafva i denna lofvärda sträfvan lyckats särdeles väl. Men under det att den förre, oaktadt ett ytterst sorgfälligt

utarbetande af hvarje detalj, af bladets fibrer likaväl som af kärnorna i den genomskinliga frukten, icke förmått gifva oss mera än växtens yttre företeelse, har den senare trängt in i hennes väsen och gifvit oss så att säga blommans själ. Just i denna intima tolkning af allt hvad den moderna danska porslinsmålaren gör till ämne för sin konst ligger hans triumf. Vi se nog, hvar han gått i skola, såväl när han tager blommorna på marken till föremål för. sin palett, som när han inbjuder skogens djur, luftens bevingade väsen och hafvets fiskar till séance. Det är i Japan han gått i skola, och i bättre skola kan en dylik konstnär icke gå. Där har han lärt sig uttrycksmedlen, och dock talar han fullt naturligt och fullt korrekt sitt eget lands tungomål. Den poetiska stämningsfullhet, som han förstår att gjuta öfver alla sina framställningar, är tillika med den träffande naturskildringen det som gör dem så ytterst tilltalande i all deras stora