Sida 107
Karl Nordström och det moderna stämningslandskapet. Af Richard Bergh. Med 10 bilder
99
dem omgifningen aldrig skall kunna omforma och hvilka hela lifvet igenom med explosiv kraft skola söka bryta sig väg, omgifningen till trots. Ynglingen, som svärmade ute i naturen, påverkades visserligen oafbrutet af naturen, men han påverkade också denna. Ty naturen existerade ju ej utanför hans hjärna, utanför de föreställningar han själf bildade
sig om henne, och i dessa föreställningar spelade hans egen natur ständigt in. På så vis omskapade han naturen efter sina egna behof, efter sina böjelser, färgade henne med sin längtan, gaf henne drag af sin glädje och nyanser af sin sorg. Yttervärlden kastade dagrar och skuggor in i hans själ, men denna hade sina egna dagrar och skuggor, hvilka den i sin tur skänkte yttervärlden tillbaka.
De suggestioner, naturen på ön Tjörn gifver en känslig yngling, äro icke af det smeksamma slaget. De reflexrörelser, denna natur väcker till lif, ha intet med »behag» men mycket med »kraft» att göra. Landskapet har en vild och storslagen rytm. De karga granitbergen skjuta sina grå ryggar upp mot himmelen, öfver hvilken stormbyarna draga hotande. I
dalsänkorna ligga åkertegar och ängsmarker kringkastade som gula och gröna lappar. Här och där står ett förblåst träd och sträcker de knotiga grenarne inåt fastlandet. Men rundt om klippön tonar hafvet i blått, i blågrönt, i violett och svart. Med dof röst sjunger det sin allvarliga sång kring de kala skären, hvilka oaflåtligt slickas och slipas af dess salta vågor. Den djupa stämman hörs
KART. NORDSTRÖM. AMATÖRFOTOGRAFI FÖR »ORD OCH BIL1>» 1892).
Källa: Project Runeberg ·