Sida 275
VIGNETT (ĂFVERSTYCKE) UR »LA VITA UMANA» l66l.
KRISTINA OCH TEATERN I ROM.
Af C. BILDT.
Med 12 bilder.
DEN romerska teatern var Ă€nnu ung, dĂ„ Kristina kom till Italien, men hade dock hunnit genomgĂ„ skiftande öden. RenĂ€ssansens konstĂ€lskande pĂ„fvar hade fröjdat sig Ă„t skĂ„despel, musik och dans lika vĂ€l som Ă„t taflor, stoder och byggnader. I den spanske Borgias tid hade det till och med dansats i sjĂ€lfva Vatikanen. NĂ„gon fast teater fanns det likvĂ€l Ă€nnu icke. SkĂ„despelen voro obetydliga tillfĂ€llighetsstycken, som spelades, sjöngos eller dansades af dilettanter i palatsen och stundom dĂ€rifrĂ„n stego ned till torgen eller till nĂ„gon ansprĂ„kslös pĂ„ vagnar kringrullande estrad. DĂ„ och dĂ„ gĂ€stades ocksĂ„ Rom af nĂ„gon vandrande komediant-trupp, spaniorer frĂ„n Milano eller Neapel med smidiga danserskor, som fĂ€gnade ögonen med den eleganta ciacconan, eller maskerade venetianare med blondfĂ€rgade sĂ„ngerskor och muntra mandoliner. Ănnu 1550 lĂ€t den Ă„ttioĂ„rige Paul III ett venetianskt sĂ€llskap spela komedi inför sig pĂ„ Ca-
Ord och bild, 6:tc Ă„rg.
stello San Angelo, men fÄ veckor dÀrefter var han död, och med honom begrofs det lilla som Ànnu fanns kvar af renÀssansens lifsglÀdje i Rom. I det af Giulio Romano och Perin del Vaga med fresker sirade gemaket, dÀr venetianar-nes sÄnger klingat, restes redskap för tortyr, och pÄ Petri stol stego fanatiska munkar med tofviga skÀgg och inkvisition, index och jesuiter i sitt följe. Tortyr för sjÀlen som för kroppen rÄdde nu i Rom.
Teatern kunde icke trifvas i sÄdana tider, och dÄ Sixtus V, munken med jÀrnvilja och bronshjÀrta, förbjöd kvinnor att visa sig pÄ scenen, vÀnde det förföljda skÄdespelet Rom ryggen. Det fann en fristad vid Mediceernas hof i Florens, och dÀr föddes i slutet af 1500-talet den italienska operan, eller, som den i början kallades, den musikaliska melodramen. Musiken hade dock icke helt och hÄllet öfvergifvit Rom; den stannade i kyrkans tjÀnst, och tack vare de utmÀrkta
16
