Ord och Bild: 1897

FRANS SNYDERS OCH HANS HUSTRU. OLJEMÅLNING AF A. VAN DYCK. I muséet i Kassel.

SNYDERS OCH HANS TAFLOR PÅ NATIONALMUSEUM.

Af JOHN KRUSE.

Med 4 bilder.

MÄNNISKORNA i det gamla Antwerpen hade ett utveckladt sinne för hvad Ehrensvärd kallade »de giada behofven». De älskade att lefva i en prakt och glans, som har mycket af den italienska renässansens yppiga och strålande rikedom men på hvilken det mindre aristokratiska, mera grumliga flamskt-germanska blodet sätter sin alldeles säregna Jordaenskt-mustiga färg. När man festade, skedde det med en nästan otrolig grundlighet. Vid den stora s. k. »Land-juweel» af 1561, då de bekanta öfver hela landet, t. o. m. i byar, utbredda »Rederij-kamers», d. v. s. de litterära sällskapen, samlades till täflan i Antwerpen, höll man på att festa i en hel månad och utvecklade därvid en sådan prakt i kostymer, allegoriska tåg, m. m., att kostnaderna för blott de första

1 6 dagarne beräknades af ett ögonvittne uppgå till 100,000 engelska pund, en kolossal summa för den tiden. En italienare vid namn Guicciardini, som bosatte sig i Antwerpen, har öfver Nederländerna författat en beskrifning, i hvilken man läser följande målning af Antwerpen, sådant det tedde sig 1566: Ehuru den gemene mannen och en och annan klok människa hålla fast vid det gamla bruket att lefva sparsamt, finner man eljest här mycken lyx, kanske t. o. m. mer än som passar sig. Män och kvinnor af alla åldrar lägga vikt vid att kläda sig på ett sätt, som utmärker deras ställning och förmögenhet, alltid efter nyaste och präktigaste fason. Äfven ser man ständigt och jämt bröllopsfester, gästabud och dans, hör öfverallt lustig sång och musik, med ett ord: på alla ställen