Ord och Bild: 1897

3 Årg, 1897. Bilaga till ORD OCH BILD. N;r 2, Febr.

LITTERATUR.

Ur bokmarknaden.

Seglande skyar. Dikter af jonatan Reuter. Svarte brodern m. fl. berättelser af anton Tsche-choff. Öfvers, från ryskan.

Söderström & comp., Helsingfors.

Fru Lilly som ungmö, maka och moder. Interiörer

ur ett lif af Laura Marholm-Hansson. Kriget utan svärdsslag. Berättelse af johan lindström.

Stockholm. Alb. Bonnier.

Skånhetsträngtan. Konstfilosofiska betraktelser af Theodore Child. Öfvers, af Eugène Draghi. Stockholm, Gustaf Chelius.

Jonatan Reuters sångmö är en snäll och bra flicka, man kan blott icke riktigt förstå, hvarför hon just har slagit sig på att vara sångmö. Visserligen tar hon sig i denna position icke just sämre ut än många andra; men det är endast allt för många som ta sig bättre ut än hon. Likväl har hon då och då sina beaux jours. Det finns stunder, då det glimmar till i hennes ögon, då hennes röst blir klar och hennes sång klingar, om icke just stark och ursprunglig, så likväl intagande och frisk och med en underton af något genomlefvade som i den vackra inledningsdikten »Den odödliga rösten»:

Jag trodde, att stilla var vyssjadt till ro

mitt hjärta med allt dess ve;

åt framfarna da'r i min nyvunna tro,

åt ungdomen kunde jag le;

jag trodde, att slocknadt var drömmarnas ljus

och tankarna komna till hem och hus,

att den lockande längtans stämma,

som ljöd djupt därinne,

var tystnad i lifvets brus.

Men nej! Så dånar den åter en gång,

det väldiga hafvets musik,

så klingar den ljufligt, en älskad sång,

så skimrar det vår öfver vik:

då ljuder den stämman, då måste det ske,

att tonerna väckas och drömmarna le,

och den ropar högt i mitt hjärta,

den lockande rösten,

otröstligt i längtans ve.

Men så har också denna sångmö, och tyvärr icke så sällan, sina jours boiteux, då hon masar sig fram med glappande galoscher på versfötterna i ett mycket dåligt väglag, ungefär sådant som man i dessa dagar finner det på Birger-Jarlsgatan; och om hon under en sådan promenad oförmodadt stöter i hop med sin skald, kan det hända att resultatet blir en strof sådan som denna:

Där stod en man invid sitt köksväxtland och kämpade i tysthet tunga strider. Jordmånen rikligt var bemängd med sand, och hushållskassan led af dyra tider.

Ja, sådan är Jonatan Reuters sångmö i solsken och i mulet väder, om söndagen och om måndagen. De öfriga dagarne i veckan går hon väl icke heller sysslolös; emellertid har hon i de nyss citerade stroferna gjort sitt bästa och sitt värsta, det öfriga är midt emellan.

*

Det är i Anton Tschechoffs författarskap icke alltid lätt att skilja mellan hvad som får skrifvas på den litterära skolans räkning och hvad som är diktareindividualitetens privata egendom. Att denne författare har lärt ofantligt mycket af sina stora landsmän, och först