Sida 707
DAGBOKEN.
107
MUSIK.
K. OPERAN.
Sept. 3. Martha.
» 14. Mignon. (Sigrid Arnoldson.)
» iç. Romeo och Julia.
» 18. Den vilseförda. (Sigrid Arnoldson.)
i 21. Jubileumsfestmarsch. Sveagaldrar.
» 25. Barberaren. (Rosina. Sigrid Arnoldson.)
» 28. Lakmé. (Sigrid Arnoldson.)
Okt. 4. Mefistofeles.
> 5. Aida.
KONSERTER.
Sept. 22. Första allmÀnna svenska sÄngarfestens första konsert. » 23. Första allmÀnna svenska sÄngarfestens andra konsert.
DEN egentliga musik- eller konsertsĂ€songen har Ă€nnu icke börjat, och i afvaktan pĂ„ hvad som komma skall ha vĂ„ra musikvĂ€nner tills vidare fĂ„tt nöja sig med att gĂ„ pĂ„ Operan för att se nĂ„gra repriser af gamla repertoaroperor, af hvilka den af Martha haft mest intresse, dĂ„ den bjöd bĂ„de pĂ„ ny dirigent, hr Tor Aulin, som Ă€fven pĂ„ detta för honom Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge ovana omrĂ„de visade sig som intelligent och temperamentfull musiker, samt pĂ„ fru Ăstberg i titelrollen, dĂ€r hon sjunger helt enkelt förtjusande, med bĂ„de lynne, kĂ€nsla, vĂ€lljud och bravur, vidare ett gĂ€stspel af vĂ„r alltid gĂ€rna sedda landsmaninna, fru Arnoldson, hvilkens konstnĂ€rskap skildras pĂ„ annat stĂ€lle i detta hĂ€fte, samt slutligen ett nytt svenskt musikaliskt drama eller, som den nyaste termen lyder, sĂ„ngdramatiskt festspel: Svea-galdrar af Wilhelm Peterson-Ber-ger. Framförandet af detta verk har utan tvifvel varit vĂ„r operas egentliga bedrift under den förflutna delen af spelĂ„ret, och det Ă€r dĂ€rför sĂ„ mycket sorgligare, att det nu, efter hvad det ser ut, mĂ„st nedlĂ€ggas redan efter femte förestĂ€llningen. Men kanske uppstĂ„r det igen om nĂ„gon tid, hvilket sĂ„ mycket förr skulle kunna ske, som Sveagaldrar icke Ă€r ett helaftonstycke och man nu för tiden Ă€fven pĂ„ Operan har mycken böjelse för s. k. plockprogram, hvilka kommit pĂ„ modet genom Mascagni och de andra veristerna.
Sveagaldrar Àr ett tillfÀllighetsstycke, och bÀr mÄhÀnda i vissa delar spÄr af den brÄdska, som brukar vara oskiljaktig frÄn tillkomsten af ett sÄdant stycke, men innehÄller Ä
andra sidan mycket mera af verkligt vĂ€rde, Ă€n som gemenligen rymmes i dylika för stunden berĂ€knade verk. Texten kan med bĂ„de nöje och behĂ„llning lĂ€sas som en vanlig dikt, och man mĂ„ste sĂ€rskildt beundra det sĂ€tt, hvarpĂ„ författaren förstĂ„tt att bemĂ€stra det pĂ„ fornnordiskt vis allittererade versmĂ„tt han valt, sĂ„ att hans vers trots tvĂ„nget blifvit smidig och vĂ€lljudande. Och i denna vĂ€lklingande form uttryckas mĂ„ngenstĂ€des pĂ„ ett lyckligt sĂ€tt vackra, om ocksĂ„ icke sĂ„ originela tankar; diktens höjdpunkt betecknar i detta hĂ€nseende Sveas trollsĂ„nger med svar af nĂ„got Rydbergskt klingande andekörer. Den dramatiska byggnaden har dĂ€remot blifvit ganska löslig, nĂ„got som man dock i ett tillfĂ€llighetsstycke af denna art gĂ€rna ursĂ€ktar. Emellertid mĂ„ man icke undra pĂ„, om dessa fyra ganska löst förenade sceniska bilder, dĂ€r det icke alltid har sig sĂ„ lĂ€tt att lista ut sammanhanget för den myckna musikens skull â vĂ„ra operaartisters sĂ€tt att framsĂ€ga sin text Ă€r ju ocksĂ„ med ett eller par undantag, föga mönstergillt â icke uppfattades som vederbort af publiken, detta sĂ„ mycket mindre, som premiĂš-ren Ă€gde rum pĂ„ ett galaspektakel, dĂ„ Ă„skĂ„darne mer se pĂ„ stĂ„ten i salongen Ă€n pĂ„ hvad sevĂ€rdt finnes Ă„ scenen samt icke Ă€ro i lynne att tyda gĂ„tor. Och gĂ„tfullt kan nog ett och annat tyckas i detta stycke, framför allt den nĂ„got lĂ„ngsökta symboliken, som icke blir begripligare genom den tryckta förklaringen, hvilken icke sĂ€rskildt utmĂ€rker sig för klarhet. Jag skall emellertid icke nu uppehĂ„lla mig hĂ€rvid, utan skyndar att ytterligare framhĂ„lla styckets förtjĂ€nster, framför allt dess musikaliska förtjĂ€nster.
Man har ju förut lÀrt kÀnna hr Peterson-Berger som lycklig viskomponist och som i allmÀnhet framstÄende i det nÀtta, miniatyr-artade, i genren. HÀr skulle han nu visa, om hans lyra Àfven Àgde strÀngar för det heroiska, patetiska, storstilade, och nekas kan ej, att han hÀr verkligen anslagit toner, dÀr kraft och lidelse vibrera, sÀrskildt Àr detta fallet i Sveas s. k. galdrar eller de nyss nÀmnda trollsÄngerna, med hvilka hon vÀcker den sofvande ynglingen och ungmön genom att gissa deras namn, vid hvardera tillfÀllet tvenne gÄnger afbruten af en osynlig ande-
