Ord och Bild: 1897

IO

DAGBOKEN.

KONST.

SVENSKA PRAKTVERK.

Hedvig Eleonoras Drottningholm, Anteckningar till slottets äldre byggnadshistoria af d:r John Böttiger. Ny upplaga illustrerad af Agi Lindegren. W. Silfversparres nya grafiska aktiebolag. Stockholm 1897.

Konstsamlingarna å de svenska kungliga slotten. Afbildningar af de värdefullare konstföremålen med text af d:r John Böttiger. I. W. Silversparres nya grafiska aktiebolag. Stockholm 1897.

Bland de många tryckalster, till hvilka konungens jubileum gifvit anledning, intaga de båda ofvannämda en plats hors concours. För det resultat, som här föreligger, har man att tacka en intresserad samverkan mellan den lärde och konstför-farne föreståndaren för konungens konstsamlingar, d:r John Böttiger, föreståndaren för en af våra främsta grafiska anstalter, herr Axel Lilja, och, hvad det förstnämda af arbetena beträffar, slottsarkitekten å Drottningholm Agi Lindegren. Hvar inom sitt område hafva de presterat någonting mycket gediget, och resultatet har blifvit ett par praktverk, som ej blott tillfredsställa den högsta boklyxens fordringar utan äfven genom . sitt sakliga innehåll och sitt rika och märkliga bildstoff säkerligen skola behålla en varaktig plats inom konstlitteraturen.

Det är nu åtta år sedan den första upplagan af Hedvig Eleonoras Drottningholm utkom — den gången utan illustrationer. Arbetets art gjorde studium af detsamma på platsen nästan till en nödvändighet, och gagnet af detsamma blef härigenom naturligen rätt mycket begränsadt.

Sådant som det nu föreligger, i folioformat, med 56 ljustrvcksplanscher och 36 bilder i texten, förutom vignetter med till-lämpade detaljer från byggnaden, utgör det en den mest glädjande lösning af den maktpåliggande uppgiften att på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt publicera denna för vår konsthistoria och barockstilens historia öfver hufvud taget så viktiga byggnad med dess rika dekorativt konstnärliga utstyrsel.

Författaren har gjort riksänkedrottningen Hedvig Eleonora till hufvudpersonen i sin framställning och därmed visat hennes minne den största tjänst som kunde

detsamma vederfaras. Det hvilar i den politiska historien öfver hennes drag en kärfhet parad med kvinnlig småaktighet och trångsynt egoism, som tillsammans dana en allt annat än sympatisk bild, men när man ser henne, med vaken blick för hvar de lämpliga personerna för utförandet af hennes planer äro till finnandes, med outtröttlig verksamhetslust, med stor administrativ och ekonomisk skicklighet och med en lefvande personlig tillägnelse af de konstnärliga tankarne och personlig njutning af deras resultat taga ledningen af de stora konstföretagen i landet i sina händer och med hela den färdighet, som hennes af naturen prosaiska daning gifvit henne, föra fram så stora verk till seger, då försvinner det afkylande intrycket af den vattniga flegman i hennes ögon och det gnatiga draget kring hennes mun, och vi förstå, att i hennes själs boning med dess många skumma och ogästvänliga smygar fanns ett hög-hvälfdt fönster, hvars öppna utsikt öfver lifvets förklaring i konsten lockade henne och gjorde henne lycklig. Hennes slotts-räkenskaper äro hennes »Ehrenrettung». En njugg sparsamhet, som vänder på den ena styfvern efter den andra för att till slut omsätta dem såsom samladt kapital i konstens oändlighetsvärden och åt en eftervärld skänka hvad denna själf aldrig skulle mäktat åstadkomma — en sådan sparsamhet är ej längre något karakterslyte af den art, att historiens stora process därpå skulle kunna grunda en fällande dom. Ställer man Hedvig Eleonora mellan de två svenska drottningar, som jämte henne lifligast tagit sig an konsten, framstå både hennes underlägsenhet och hennes förtjänster i klarare dager. Hon äger ingenting af den intellektuela febern hos Kristina, af hennes uppspärrade och vidtfamnande blick för företeelserna, af hennes sensationers våldsamma oscillerande mellan begär och afsmak eller af denna handlingens otyglade radikalism, som dref henne från nederlag till nederlag och gjorde hennes lif till något af en gycklaraktig fars och något af ett stort och mörkt ödesdrama. Lika litet har hon gemensamt med den förslagna och smidiga Lovisa Ulrika. som med ett gäckande och