Ord och Bild: 1897

DAGBOKEN. 79

beställning utförde i vårt universitets förhall under åren närmast efter sin hemkomst. Dessa äro till stil och innehåll trogna efterbildningar af de antika pompejanska väggmålningarna, i en dekorativ infattning, som hans vän och medhjälpare Hilker komponerat efter samma förebilder. På Konstföreningens utställning märkas flere kartonger till dessa bilder. 1 dem alla måste man beundra känsligheten för måtten och stilsäkerheten i formgifningen och den goda estetiska bildning, som ligger bakom, men man kan ej bekämpa saknaden af en genialitetens frihet och ursprunglighet, som med samma gifna betingelser kunnat skapa ny och själfständig konst. Constantin Hansen gaf utmärkt vackra men alltför direkta studier efter antiken; han kunde icke och ville kanske icke heller inlåta sig på egenmäktig nydaning.

Med stort intresse ser man på utställningen de många porträtten, ofta af konstnärens mera kända samtida. Man ser här ett utkast och många detaljstudier till den kolossala taflan Den grundlaggifvande riksdagen, hvilken nu har sin plats i Fredriksborgs historiska museum. Constantin Hansen hade här inlåtit sig på den utomordentligt svåra uppgiften att porträttera — till en del i öfver-naturlig storlek — efter hvad jag tror mer än femtio politiska medborgare. Flere af dessa porträtt äro utmärkta af god karakteristik, och kompositionen behärskas på alla håll med stor säkerhet; men den måleriska redogörelsen för rummet, det monumentala, trovärdiga återgifvandet af situationen, hvaraf en modern målare mest skulle fängslas, är här naturligtvis knappast antydt. Bland raden af förträffliga, själfullt uppfattade och öfverlägset behandlade porträtt af bekanta män och kvinnor skola här blott nämnas: ungdomsporträtten af D. G. Monrad, Grundtvig, Fröken Hage (sedan Plougs hustru), F. Vermehren, Skovgaard, Collin, Bin-desböll och Hö)en.

Af hans senare arbeten betraktar man med vemodigt intresse de två historiska apoteo-serna: »Oehlenschläger bekransas af Tegnér i Lunds domkyrka» och »Ploug i spetsen för danska studenter talar till kung Oscar på terrassen utanför Drottningholm» —bagge så märkvärdigt föråldrade till innehåll och form.

Constantin Hansen dog i Mars 1880 så midt uppe i den nya tiden och dock så främmande för den! Han var ej en af de store nydanarne i konsten, hans begåfning hade ej stor spännvidd, om den ock rör sig på olika

fält, men han skall säkert bevara sin plats i den danska konsthistorien som en af hennes ädlaste och mest kultiverade gestalter.

N. V. D.

(Öfvers. fr. förf:s manuskript.)

ELIAS BRENNER.

Eliel Aspelin: Elias Brenner. En forskare och konstnär från Karlarnes tid. Helsingfors, Förlagsaktiebolaget Otava, 1896.

DET är sällan man påträffar en bok, hvilken så väl som denna monografi har lyckats lösa det svåra problemet att vara på en gång fullt populär, d. v. s. lätt tillgänglig, roande och intressant för hvarje bildad person och därjämte fullt vetenskaplig, så att den ger en uppmärksam och kritisk läsare tillfälle att, när han behagar, kasta en blick bakom kulisserna och efterse, att maskineriet fungerar i behörig ordning — det invecklade maskineriet med de många stora och små hjulen och de fma kuggarne, som den moderna vetenskapen laborerar med och som kan slamra så våldsamt, om det icke skötes med smak och takt.

En förträfflig disposition af ämnet har varit af den största vikt för ett så lyckligt resultats uppnående. Själfva texten tynges ej at en enda not, men i ett bihang efteråt finner man en rikhaltig och upplysande samling noter ordnad efter sidorna, hvarigenom kontrollen och verifieringen af uppgifternas pålitlighet blir fullt effektiv. Härtill kommer, att framställningen är synnerligen vårdad, hållen i en god berättares lugna, klara och objektivt åskådliga ton. En och annan finsk egendomlighet i språket, t. ex. »beskrifva» (= förskrifva) sig från, »vordne» for forne, »par» för »ett par») torde först något stöta en svensk läsare, men när han hunnit vänja sig vid dessa små egenheter, intressera de honom snarare.

Det är bilden af ett genom sin brinnande outtröttliga arbetslust och mångfalden af vetenskapliga och konstnärliga intressen rikt och imponerande lif som här upprullas. Elias Brenner var i allo en äkta karolin, som, bottnande i sin från fäderna, den finska prästsläkten, ärfda varma och starka protestantiska tro, utförde ett lifsvärf, hvilket syftade ej blott till hans egen kraftiga och själfmedvetna äregirighets tillfredsställande utan i främsta rummet till fäderneslandets ära. Ett drag af verklig storhet får detta lifsvärf, när det lider