Ord och Bild: 1897

DAGBOKEN.

59

KONST.

TEGELARKITEKTUREN I NORRA EUROPA OCH UPPSALA DOMKYRKA.

LTppsala domkyrka har hittills betrak-' tats såsom närmast öfverensstämmande med den franska gotikens katedraler i fråga om såväl den allmänna anläggningen som de utsmyckande detaljerna, om ock materialet, tegel, medgifvits hafva icke obetydligt medverkat till minskning af likheten med de franska kyrkorna af huggsten. Särskildt i koret med dess rikt utvecklade kapell-krans har man ansett det franska inflytandet otvifvelaktigt, hvaremot västpartiet med tornen och den med årtalet 1431 märkta portalen erkändes visa en påfallande likhet med den s. k. baltiska tegelkyrkogruppen, hvilken i synnerhet blomstrade i de södra Östersjöländerna men äfven norr om Östersjön har representanter, bland hvilka främst märkes S. Petri-kyrkan i Malmö, utmärkt för sin vackra resning, sina goda proportioner och sin intressanta och ganska rika utsirning med ornament i brändt tegel.

Var man sålunda tämligen ense i fråga om Uppsala-dàmens stil, var man det däremot icke beträffande tidpunkten, då kyrkan börjat anläggas. Enligt en åsikt, i våra dagar representerad af prof. Nyblom och hvilken vtterst går tillbaka till de af Verelius och Pering-skiöld åberopade s. k. biskop Karls i Vesterås anteckningar (excerpta), skulle kyrkan ha börjat byggas i slutet af 1 2 50-talet, och den ende kände af dess tidigare byggmästare skulle vara fransmannen Etienne de Bonneuil, som enligt ett i Riksarkivet bevaradt dokument år 1287 var, jämte 1 o gesäller och 1 o lärlingar, anställd vid Uppsala-dömens byggnad. En annan åsikt, förvarad af herr C. M. Kjellberg, låter byggnadsarbetet börja just 1287, så att Etienne de Bonneuil blir den förste byggmästaren.

I en i Antikvarisk tidskrift, 1 5:de delen, publicerad undersökning har docenten E. Wrangel med tungt vägande skäl dragit i härnad mot de förut härskande åsikterna och både beträffande kyrkans stil och dess anläggningsår uppställt nya teorier: Uppsala domkyrka, långt ifrån att vara blott en kopia efter franska mönster, är fastmera en ganska själfständig skapelse. Icke blott i material utan äfven i grundplan och detaljer visar den i hufvudsak öfverensstämmelse med den nordeuropeiska gotiken sådan denna utvecklat sig

dels i Nederländerna, dels i Nordtyskland. Det franska inflytandet visar sig egentligen endast i korpartiet med dess fem själfständiga kapell, som hafva egna hvalf, skilda från omgångens, och af hvilka det mellersta är längre utdraget än de öfriga. Om kyrkans förste arkitekt varit en fransman, hvilket i betraktande af den lifliga förbindelse, som på 1200-talet rådde mellan Uppsala och Paris, icke synes osannolikt, så har han åtminstone på vägen till Sverige, såväl i Nederländerna som i norra Tyskland, tagit intryck af de stora gotiska tegelkyrkor, han där fick skåda, och af hvilka fiera visa slående öfverensstämmelser med Uppsala-dömen; så har t. ex. Marien-kirche i Lübeck likaledes det yttersta korkapellet långt utdraget; katedralen i Brügge har, liksom den i Gent, på franskt manér alla korkapellen själfständigt utvecklade, såsom händelsen äfven är i Uppsala-dömen, hvilken 1 ett par andra ounkter, särskildt hvad beträffar pelarnes profilering och »knektarnes» anordning, öfverensstämmer med Brüggekate-dralen.

Hvad tidpunkten för kyrkans anläggning beträffar, sätter Wrangel denna hvarken till slutet af 1250-talet eller till 1287 utan till början af 1270-talet. Grunden för det första af dessa antaganden utgöres, såsom of^an nämts, af biskop Karls i Vesterås anteckningar, men dessa anses numera blott och bart såsom ett falsarium från 1600-talet, hvadan det på dem byggda antagandet måste falla, om det ej stödes af andra bevis -—- något som ej är fallet. Alt sätta anläggningsåret till 1287 stöter på så många svårigheter, att det ej heller går för sig. Däremot finnes det, såsom förf. visar, åtskilliga både verkliga bevis och billiga skäl, som sätta det så godt som utom tvifvel, att kyrkan börjat byggas i början af 1270-talet. I ett af de i Svenskt Diplomatarium tryckta brefven från 1271 säges uttryckligen, att domkapitlet i Uppsala, d. v. s. »gamla Uppsala», där den äldsta me-tropolitankyrkan var belägen, föreslår, att domkyrkan måtte flyttas till en lämpligare och värdigare plats. Aret förut hade konung Valdemar och landets förnämste representanter på herredagen i Söderköping beslutit, att domkyrkan skulle, med bibehållande af sitt gamla namn och alla sina rättigheter, flyttas till ett lämpligare ställe, och den 9 sept. 1271 näm-