Ord och Bild: 1897

&mh ©usfaß ©eijeF.

bayern älskar ej i lifvets brus ' / att med beundran -fyllas, när af en manlig andes ljus dess minsta yrår förgyllas, — som ser på guld och ära kallt men älskar plikten framför allt och pröfvar noga kornets halt, förrn det i jorden myllas?

rçvem jublar ej, när äkta svenskt ett sådant hjärta känner, när all dess värme fosterländskt i hvarje fiber bränner, — och dock ett högre mål det vet, ett mål, som heter mänsklighet, och därför kärleksfullt mot det sin borna kraft det spänner?

Öch om du lärt i unga år, att frihet är en häxa, alt lifvets högsta konst består i »Yanans nötta läxa», -— hur skönt att se en riktig man, som nya stormar trotsa kan, och, hur än tiden växer, — han i kapp med den ses växa!

7}vad syn, när han drar bort en dag

den fria tankens reglar

och, ställd till doms för Sveriges lag,

sitt mannaord beseglar!

Öch dock — på barnets enkla tro

ses mannen bygga än i ro,

ty himlen, däri änglar bo,

sig i hans hjärta speglar.

Så växer han harmoniskt fram, en svensk förutan like, så manligt sträng och allvarsam, den barnsligt känslorike; och när han sist vid målet står, då flyger i hans ålders år hans namn med doft af nyfödd vår kring hela Svea rike.

]Vien om än sträng sig ter hans bild ur minnets regioner, — stig närmare! ^an ler så mild i hemmets varma zoner, pär inne sväfva genier små, som jämt hos tänkarn hälsa på och vid hans bädd som lifvakt stå: pe heta dikt och toner.

för dem hans känsla klingar full, och lifvets tvång sig löser; då griper han i strängens gull och med dess välljud slöser. jVfen fastän ordkarg är hans mun och formens slöja lätt och tunn, — hör dock, ur evighetens brunn hur våg på våg han öser!

pu Värmlands son, som förts af 6ud till fyris' å från skogen, blott så du följt ditt ödes bud, blott så din själ vardt mogen. Ö, lys för oss i sekel än, du förebild för svenske män, vår ungdoms faderlige vän, så glad, så god, så trogen.

C. jlyblom.