Sida 681
DAGBOKEN.
45
MUSIK.
K. OPERAN.
Maj. 29. Den vilseförda.
Juni. 14. TannhÀuser.
> 27. i:sta akten af Orfevs. 3:dje akten af Aida. 3 :dje akten af Den bergtagna.
KONSERTER.
Maj. 27. Symfoni-matiné pÄ utstÀllningen.
Juni. 6. Andra nordiska musikfesten. i:sta konserten Ă„ Fredrikshof.
» 7. Andra nordiska musikfesten. Dansk konsert i Musik. Akademien.
» 8. Andra nordiska musikfesten. 2:dra konserten Ä Fredrikshof.
» 9. Andra nordiska musikfesten. Norsk konsert i Musik. Akademien.
» 10. Andra nordiska musikfesten. 3:dje konserten Ä Fredrikshof.
» » Andra nordiska musikfesten. Svensk konsert i Musik. Akademien.
Den stora nordiska musikfesten, den andra af dylika fester som firats i Skandinavien, den första som Ă€gt rum inom Sveriges landamĂ€ren, se dĂ€r juni mĂ„nads musikaliska tilldragelse. Under pingstveckan hade vi pĂ„ fem dagar sex konserter förutom general-repetioner och festligheter, hvarvid sĂ„ng naturligen Ă€fven förekom, sĂ„ att vi dĂ„ fingo höra musik tillrĂ€ckligt för ett half Ă„r. Pingsten har lĂ€nge ansetts som lĂ€mplig för musikaliska fester; i den hĂ€rliga försommartiden, dĂ„ allt ute i naturen Ă€r jubel, klang, förnyelse och hĂ€nryckning, dĂ„ ha alltid de stora musikfesterna Ă€gt rum, sĂ„vĂ€l i Tyskland, som annorstĂ€des â Ă€ldst Ă€ro de rhenska festerna, hvilka Ă€nda sedan början af 1820-talet Ă„rligen firats alternativt i Köln, Aachen och DĂŒsseldorf, och vid hvilka pĂ„ sin tid Felix Mendelssohn och Robert Schumann spelat en ledande roll. De lifaktigaste tyska musikfesterna hĂ„llas nu af »Allgemeiner deutscher TonkĂŒnstlerverein», som hvarje vĂ„r har konserter, hvarvid framför allt moderna verk af intresse framföras. Ăfven hĂ€r i Sverige samlade lĂ€nge pingsten alla musik-vĂ€nner till fest, nĂ€mligen i Upsala, dĂ€r J. A. Josephson under Ă„ratal vid denna tid anordnade oratorie-konserter.
Programmet vid en musikfest borde vara pÄ förhand gifvet. De stora verken skulle hÀmtas frÄn den klassiska repertoaren; HÀndels och Bachs stora körverk, Beethovens symfonier borde dÀr ej fÄ saknas. Vid en musik-
fest, dĂ€r programmet nödvĂ€ndigt mĂ„ste begrĂ€nsas till nordisk musik, kunna dock ej dylika »standard works» fĂ„ förekomma. TyvĂ€rr blir följden brist pĂ„ monumentala verk pĂ„ de stora konserterna, hvilkas program dĂ€rför genom mĂ€ngden af smĂ„ heterogena kompositioner verka tröttande. Och jĂ€ttekören â för vĂ„ra förhĂ„llanden Ă€r en kör pĂ„ sex hundra personer en jĂ€ttekor, om ocksĂ„ den stora provisoriskt uppförda musikhallen hade krĂ€ft Ă€nnu mer jĂ€ttelika krafter, â jĂ€ttekören fĂ„r ej hĂ€ller tillrĂ€ckligt tillfĂ€lle att utmĂ€rka sig. Vid den sista konserten fick nu t. ex. hela den blandade kören endast medverka i det korta fragmentet ur »Balders död». Huru som hĂ€lst Ă€r en musikfest med sĂ„ ansenliga körkrafter, en orkester pĂ„ 120 man (11 kontrabasar!), utvalda solister och bepröfvade dirigenter med till en del berömda namn, en icke all-daglig tilldragelse. Högtidlig och festlig var ocksĂ„ sĂ€rskildt den första konserten; mattades stĂ€mningen sedermera nĂ„got, sĂ„ berodde det till en del pĂ„, att man Ă€fven kan fĂ„ för mycket af musik, men delvis Ă€fven pĂ„ programmen, mot hvilka Ă„tskilliga berĂ€ttigade anmĂ€rkningar redan gjorts och det i alla de tre nordiska landen. Jag skall dĂ€rför icke nu upprepa dem utan blott konstatera, att man dock vid konserternas slut allmĂ€nt var glad öfver allt vackert, som man fĂ„tt höra, och allmĂ€nt erkĂ€nde det nit och intresse, hvarmed komiterade löst sitt svĂ„ra och grannlaga vĂ€rf. Att musikfesten hedrades med konungahusets hĂ€gn, bidrog naturligen Ă€fven till dess festliga karakter. Konungen bevistade fyra af dess sex konserter, och kronprinsen, som stĂ„tt i spetsen för komiterade, var bĂ„de vid repetitioner, konserter och fester outtröttlig.
Den första konserten inleddes mycket lĂ€mpligt med Normans festouvertyr (öfver motiven »Du gamla, du friska» och »Ădla skuggor»), hvarefter hr Personne framsade en prolog af Frans Hedberg. Ole Oisens symfoniska dikt Ȉ sgĂ„rdsrejen», ett stycke programmusik efter en dikt af Velhaven, kunde med sin brist pĂ„ karakter och intressant musikaliskt arbete icke i nĂ€mnvĂ€rd grad fĂ€ngsla. Detta stycke, som pĂ„ sin tid sĂ„ retade Hansiick i Wien genom sin nordiska »djĂ€rfhet», gör nu blott intryck af ett mycket
