Ord och Bild: 1897

124

JOHN AF KLF.RCKER.

bergen. Hon gick sluten och talade med den Allsmäktige, men när hon nådde tältvagnen, var hon allena med sin tjänare.

Den lilla jungfrun hade blifvit efter

vid stranden. Hon såg icke de andra och sökte icke hinna dem. Hon hörde vågornas röster. Med ett tyst, betaget skratt gick hon ned till stenarne och ut i hafvet.

KORS OCH HALFMÅNE PÅ KRETA.

AF JOHN AF KLERCKER.

Med 7 bilder.

STADEN Candias:;: kapitulation hösten 1669 utgjorde den definitiva slutakten i Islams långvariga kamp om herraväldet i östra Medelhafvet. Den betecknar äfven slutet af Kretas andra blomstringsperiod.

I fyra och ett halft sekel hade San Marcos lejon hållit Levantens rikaste ö i sina mäktiga ramar. Venetianernas berömda befästningskonst hade förvandlat öns kuststräcka till en nästan ointaglig kedja af starka fort, och republikens legotrupper hade i århundraden segerrikt afslagit moslims angrepp. Den oroliga grekiska befolkningen hade tyglats med järnband, och de ständiga upprorsförsöken hade kväfts med blodig stränghet.

Men venetianerna voro icke endast härda behärskare, de voro äfven kloka administratorer, och Kreta uppnådde därför under deras tid ett stort materielt väl-

8 Gandia = Megålo K astron = Herakleion. Stafning och accentuering här såsom f. ö. i artikeln efter PaSHLEY: Travels in Crete, London 1837. Bland öfriga källskrifter må nämnas: Spratt : Travels and Researches in Crete, London 1865; Sieber: Reise nach der Insel Kreta, Leipzig 1823; Ballot: Hist. de 1'insurrection crétoise, Paris 1868. Illustrationerna äro, med undantag af kartan, hämtade från 111. London News. 1896-97.

stånd. Ön utgjorde ocksä den mest betydande länken i den venetianska kolonikedjan: De joniska öarna — Morea — Kreta -- Cypern. Före Amerikas upptäckande och öppnandet af den direkta sjövägen till Sydasien var detta Europas förnämsta importled för exotiska produkter, och Kretas gynsamma läge i medelpunkten af östra Medelhafvet gjorde denna ö dessutom till en naturlig stapelplats för den levantiska handelns varor.

Nedgåendet af Venezias handelsvälde hade emellertid så småningom medfört förlusten af dess territoriela besittningar. Ar 1645 hade turkarne landstigit äfven på Kreta och intagit de befästa städerna Khanià och Retimo jämte en stor del af det inre af landet. I tjugufyra års blodig fäjd hade Venezia med understöd af västerlandet sökt rädda de sista spillrorna af sitt kolonialvälde; Candia hade med oerhörda uppoffringar af penningar och människolif utstått en tvåårig belägring; till slut hade republikens tillgångar blifvit uttömda, och kapitulationen var enda medlet att rädda besättningen.

Efter denna tid bibehöllo venetianerna endast forten Grabusa, Suda och Spina Longa, medan resten af ön under namnet Kirid införlifvades i det osmanska