Sida 431
OM den helge konung Erik förtĂ€ljer legenden, att han var sĂ„ kĂ€r för sitt folk, att det kom till honom af fri vilja och böd honom gĂ„fvor. Ăfven nu samlar sig kring Sveriges konung hans folk för att bringa honom som gĂ„fva en riklig gĂ€rd af oskrymtad vördnad.
Det Àr ej allom gifvet att kunna blicka tillbaka pÄ en verksamhet, som fortgÄtt under ett fjÀrdedels Ärhundrade. För en hvar Àr en sÄdan blick tillbaka, Àfven om verksamheten varit af underordnad art, nÄgot högtidligt. Högtiden vÀxer, ju mera verksamheten varit maktpÄliggande, ju vidare det omrÄde varit, inom hvilket den utöfvats. Allt hvad Ären fört med sig, allt som under dem utrÀttats, trÀder fram ur det förflutna och lefver upp pÄ nytt i minnet. Mödorna och bekymren blekna, under det Ärens vinningar framtrÀda i bjÀrtare dager.
Huru mycket Àr det ej, som omfattas af en konungs verksamhet under tjugufem Är! Har konungen dÀrtill förstÄtt att med majestÀt uppbÀra sitt höga kall, har han genom uppriktigt nit och landsfaderliga omsorger vunnit folkets förtroende, genom rik begÄfning och mÄngsidig bildning dess beundran, har han genom dessa
Ord och bild, 6:te Ă„rg. 25
