Ord och Bild: 1897

DAGBOKEN.

37

MUSIK.

K. OPERAN.

April 13. Faust (d'Andrade.)

,, 2 3. Ernani (jdje akt.) Pajazzo (d'Andrade).

Maj 5. P'igaros bröllop.

16. Utställningskantat. Orfevs.

KONSERTER.

April i i. Konsert för konvalescenthemmet. „ 13. Fru Möllers norska romansalton.

14. Musikföreningens konsert. (Repris af

Kiels oratorium Kristus.) 16. Långfredagskonsert. (Skapelsen.) ,, 18. Femte symfoni-konserten. ,, 22. Hr Kjellströms konsert. „ 25. Hr Rundbergs matiné. „ 27. P'ilharmoniska sällskapets konsert (Franck. Les béatitudes.) Maj. 3. Fröken Lida Stjernblads soaré. ,, 8. Operapersonalens konsert i Östermalms kyrka.

Den förflutna mänadens inest anmärkningsvärda musikaliska tilldragelser här hos oss ha varit våra båda stora musiksällskaps konserter och så utställningens öppnande, hvilket skänkte oss hr Stenhammars kantat. Denna uppfördes följande dag å Operan, och man kunde nu under gynnsammare omständigheter än ute på utställningens friluftskonsert förvissa sig om denna kompositions stora värde. Hr Stenhammar har här anslagit en nationel ton. Det är en anklang af »Mandom, mod och morske män», som vi träffa i det kantaten genomgående motivet, andra folkviseanklanger finnas äfven, men behandlingen af denna folkton är ny och uppvisar intet inflytande från Söderman, af hvars svenska klanger hr Stenhammar i sina tidigare kompositioner påverkats. Hr Stenhammar har genom beröring med ett nationelt stoif fått fram sin personlighet; allt det svenska, veka, sångbara, som kunde spåras redan i hans tidigaste stycken, har nu brutit igenom. Så är t. ex. kvartetten »Hägring i sagoljus» ett slags moderniseradt motstycke till Lindblads»Ofver skogen,öfver sjön», eller Josephsons »Stjärnorna tindrare'n»;åtminstone är stämningen, tonen densamma. Och den na nationela färg är ej löst påsmetad, den finnes i själfva idéerna, stilen är sedan för öfrigt hvad man kunde kalla nytysk eller efterbeetho-vensk. Sammangjutningen af denna breda klassiska stil med nationelt stoff är det originela i hr Stenhammars musik, som äfven äger

en särskild förtjänst i den förträffliga instrumentationen, som är elegant, klar och full.

p]n hel triumf firar hr Stenhammars instrumentationstalang i det stycke, där ångans hvisslande och frustningar och maskinernas rassel åskådliggöras. Trots realismen i denna musikaliska målning består dock icke hela taflan af färgklickar eller hvad man brukar kalla pointer. Den musikaliska teckningen är äfven tillgodosedd; också har komponisten här skrifvit ett flytande och organiskt stycke musik.

Det jäser och sjuder i vår unga svenska tonkonst. Hr Stenhammar har nu slagit igenom och skaffat sig en stil, »Sturm und Dräng» ligga bakom honom. Men äfven andra af våra unge komponister börja röra på sig. Hr Alfvéns symfoni var mer än ett vackert löfte, var en verklig konstnärsbedrift, och hr Peterson-Berger har äfven han visat böjelse att försöka sig i större stil. 1 stället för sina vanliga små nätta sångbara visor har han nu bl. a. skrifvit en verkligt präktig »Höstsång» (texten af Heidenstam) med bredd och klang och-verklig originalitet samt tre tonmålningar för piano, där han målar väl, karakteristiskt och glansfullt. Hr R. Liljefors har nyligen publicerat en särdeles talangfull violinsona' och präktiga sånger, hrr G. Hägg och Knut Bäck lara äfven ha fullbordat större kammarmusikverk, hr Bror Beckman har offentliggjort nya, som det säges, intressanta sånger. Som synes äro vi på väg att få en ny, lifaktig musikalisk skola, till stor del påverkad af nordiske mästare som Söderman och Grieg; ehuru för de flesta, som naturligt är, den tyska musiken och särskildt Beethoven tjänat som mönster.

De två mästare, som fingo komma till orda på våra begge musiksällskaps sista konserter, hade gått ändå längre tillbaka, till Sebastian Bach, och hade dock åstadkommit verkligt moderna verk. Det sä kallade moderna äger ju ofta endast ett tillfälligt, öfvergående intresse, under det att de verkliga mästerverken, hvilka ej alltid tillfullo begripas förrän långt efter sin tillkomst, visa en nästan outtömlig rikedom pä musikaliskt stoff, som utvecklingen kanske först efter flera människoåldrar hunnit tillgodogöra sig. Så var fallet med Bachs musik, och så kommer det sig, att man, i fall man nu för tiden vill skrifva verkligt