Ord och Bild: 1897

ALKIBIADES.

Se där, se där är Alkibiades

och i hans följe den berömde hunden!

Mer ädelt växt är Alkibiades,

mer rik och stolt än andra evpatrider,

mer skön hans hund än någon annans hund.

Se dessa öron, denna ädla nos

och denna vackra, yfvigt svängda svansen!

Du ser, min gode Alkibiades, hur folket skockas att beundra dig. Det gläder mig, att så du tyckes älskad, jag önskar dock det var af andra grunder än den att hafva hund med yfvig svans.

»Du känner ej atenarne. 1 Sparta är mod och vishet en tillräcklig grund att anses duglig nog att föra härar, men i Aten den värdige behöfver en häst, en hund, en ryktbar älskarinna att aktas värdig statens högre värf. Du känner icke mig, som gör på lek hvad grubblets gubbar under djuptänkt allvar med väldig kraftansträngning ej förmått.»

Säg, vet du, gode Alkibiades, att i Atén finns ingen man så svart som Alkibiades, den skönhetsstymparn, den svansafhuggaren, den hundfördärfvarn — hvi lät du också hugga svansen af ditt framtidshopp, atenarnes beundran?

»Det var emedan det mig tyckts Atén har hållit mun om Alkibiades

för mycket och för länge sista tiden. Det är förbi med den Atén har glömt, men den Atén på torg och alla gator beständigt pekar ut, om ock med hat, har icke långt igen till fältherrtältet.»

Du går allt vidare på trotsets väg, all sed förtrampar du med fräcka fötter, du hånar gudarne, du kränker lagen, och gudarnes mysterier skändar du!

»Du talar vist och rätt som statens lagar, —

jag följer lagen i min egen själ,

den Zeus mig gaf, när i min moders kved

min första längtan sträfvade mot dagen.

Den lagen gaf mig lof att leka fritt

med eld och gudar och hvad andra frukta.»

Du är föraktad. Alkibiades. Vi veta af ditt falska svek med Sparta mot dina bröder och din faders stad. Du glömmer Nemesis, du glömmer Moiran, som straffar brottslingar och störtar ned eländige förrädare till Orkus!

»Mig lyster pröfva, huru långt en Moira förmår att motstå viljan af en man, mig lyster skåda Orkus, lyster smaka hur mörkret är, till dess mig lyster stiga på nytt till ljuset och min fader Zeus.»

Gustaf Fröding.