Sida 243
OM STADSPLANER,
ArbetsfÀltet Àr hÄrdt, men mÄ man icke förtröttas, Àfven om frukterna skola dröja att visa sig! LÄt oss sÄsom lösen för reformstrÀfvandet utbringa de orden: LÀrom af de gamle, och framför allt, mÄ vi minnas Rousseaus ord: »à tergÄ till naturen!»
Den trollformeln Àr det som i vÄr tid vÀckt de nya impulserna inom litteraturen, musiken och de bildande konsterna, icke minst inom arkitekturen. DÀraf
20 i
kunna vi hoppas, att det med dess tillhjÀlp en gÄng ocksÄ skall blÄsas nytt lif i den döende stadsbyggnadskonsten.1
1 BetrÀffande hvad i denna uppsats sÀges om regleringen af Stockholms stad inom broarne mÄ nÀmnas, att dÄ uppsatsen skrefs endast förelÄg det Knös-Ygberska förslaget, hvilket alltsÄ hÀr nÀrmast afsetts. Under tryckningen har tillkommit det Dahlströmska förslaget, hvarjÀmte KonstnÀrsklubben, Teknologföreningen och andra institutioner haft frÄgan under debatt. Förf. har icke varit i tillfÀlle att följa hennes utveckling i denna del.
vipor.
SKĂ NSK VĂ R.
af PAUL ROSENIUS. Med 4 bilder af Bruno Liljefors.
I.
Det stÄr en bris ifrÄn det djupblÄ sundet. Den sÀtter i drift, under himlens blÄ, hvita skyar, som lysa och svÀlla.
FrÄn Äkrarnes jord ryker Änga, tÀt och hvit. Vinden slÀpar den öfver slÀt-
ten, sönderkrasar den mot plöjningen, sargar den mot sÀdesstubben och packar den i synranden som blÄgrÄ töcken.
Och den svarta jorden torkar och blir brungrÄ mylla, som glindrar mot solen med Äkerspindlars millioner trÄdar.