Ord och Bild: 1897

IO DAGBOKEN.

Från W. Silfversparres nya grafiska anstalt:

john böttiger: Konstsamlingarne a de svenska kungliga slotten, I.

— —: Hedvig Eleonoras Drottningholm. Ny upplaga illustrerad af Agi Lindegren.

Från Skand. teosofiska samfundets förlag:

Annie Besant ; Sjålfvet och dess höljen. Fyra föreläsningar. Öfvers, af E. L. Pris i kr.

P'rån teosofiska bokförlaget: Annie Besant: I förgården. Öfversättn. Pris 1.50.

Från Alb. Cammermeyers forlag, Kristiania:

Skuespillerinden Fru Lucie Wolfs Livserindringer.

Hefte I. Per Sivle: Gut. Pris 1 kr.

Från J. M. Stenersen & C:is forlag, Kristiania:

Snorre Sturlason: Norges kongesagaer. Öfvers, at D:r Gustav Storm. Häft. 6 och 7.

Från Ernst Bojesen, Kjøbenhavn:

Niels Møller : Røster. Digte. Adam Oelenschläger : Erik og Roller.

Från Gyldendalske boghandels forlag, Kjøbenhavn:

Ph. Weilbach: Nyt dansk kunstnerlexikon. 2 delar.

Från Det Schubotheske forlag, Kjøbenhavn:

Svend Leopold: Prinsesse Charlotte. Roman. Erik Skram : Agnes Vittrup. En Kjælighedshisto-rie.

Från Söderström & Komp:s förlagsaktiebolag, Helsingfors:

Nenne Moberg: Kurt Rudnås. Pris 3 Fmk 25 p.

Från utgifvarne:

Meddelanden från svenska slöjdföreningen. 1897. I.

Redaktör E. G. FOLCKER. Jägaren. Illustrerad nordisk halfårsskrift, utg. af

Hugo Samzelius. 1897, Jubileumshäfte. Reinhold Geijer: Upsala universitet \ 872 — 1897.

— —: Filosofiska fakulteten.

UR BOKMARKNADEN.

August Strindberg: Inferno. Sthm, C. & E.

Gernandts förlagsaktiebolag. Berlin, Georg Bondi.

VI äro fjärran från den tid, som vördade och lydde det på en gång stränga och hugnesamma budet: Andens dyrkan framför allt. Den ene har sin köpenskap, den andre sin åker, en har sitt rykte, en annan sin älskog som urskuldande förevändning att icke gå till bröllop hos konungsmannens son. Till och med de bäste glömma ej för sin dyrkan

af anden de plikter mammon lägger på sina offer. Genom en upprörande förvrängning af Jesu ord har man helgat uppfyllandet af de alldagligaste sociala funktioner med det bländande namnet plikt. Och borgarne tro sig tjäna honom, när de vinsta i sitt anletes svett, när de flitigt föröka sig, och när de söka göra sig värdiga en ståtlig jordafärd. Men vi vänta ett nytt Enten—Eller.

För den, som skref »Inferno», är tjänsten af anden hela lifvets mening. At denna gudom,, som han alltid dyrkat — och som han först nu förmenar sig börja känna — har han offrat allt, allt hvad här på jorden aktas högt. För att vara fri har han brutit sig lös ur familjen, brutit med vänner, trotsat sina gynnare; han har vid mogen mannaålder sparkat undan hela det stativ, som håller en uppe i social position, och på hvars solida afstyfning andra arbeta oförtrutet hela sitt lif. Han stod på vippen att få känna den hardt nära oupphinneliga tjusningen af gryende renommé i den världsstad, där renomméet är snart sagdt allt. Men han trampade hänsynslöst ned sina spirande förbindelser och stod efter några veckor åter lika fattig, ensam och förföljd som förut. När ryktet spreds om jodens syntes, fick han ett anbud på 100,000 fr.T men han beslöt att icke »drifva geschäft med vetenskapen». Han aflägger ett högtidligt löfte att i händelse af framgång ej någonsin emottaga förtjänstens världsliga utmärkelsetecken. Han motstår — för vetenskapens och religionens skull — en underskön irländsk

bildhuggarinnas lockelser —---Allt detta

är brott och bëtiser för världens barn, för andens ett väckande och vägvisande Mene tekel. Hvad gör det, om han tagit fel, när hans tro på att ha rätt är så sublim ? Hvad gör det, om han syndat på jorden, när han bevarat obefläckade sina gudomliga illusioner?

Detta är den lära, som kan dragas ur händelserna i boken »Inferno». Hvad dess rent litterära värde angår, tyckes mig detta, trots skildringens styrka och klarhet, ganska omtvistligt. Hade icke den syndarens omvändelsehistoria, som här berättas, varit den svenske antikrist August Strindbergs öppna själfbekänneise, skulle en jämförelse med Huys-mans' senare böcker öfver Inferno kastat en obarmhärtig skugga. Och de skildringar af en förföljd själs lidanden, som här gifvas sjuk-journalmässigt, utan hänsyn till effekten, äro i Le Horla med samma lif formade af en man, som icke försummade eller föraktade att vara