Ord och Bild: 1897

DAGBOKEN.

IQ

på minsta sätt smittat författaren, som omedelbart fortsätter:

»Huru litet betyda alla mänskliga beräkningar, lifvet och döden komma och försvinna som sekunderna på evighetens ur. Ett människolif tändes som pendelns knäpp och slutar när sekunden är utlupen, och åter tändes ett lif en ny sekund på evighetens klocka, blom-

man, trädet, människan, djuren, allt måste lyda naturens stora lag».

Ja, så ungefär förhåller det sig utan tvifvel. Författaren är tydligen en smula filosof.

För öfrigt är det icke mycket att säga om denna bok, annat än möjligen att man här och där kan finna ett frö till en viss formel distinktion, ett frö som måhända kan utvecklas.

Hj. S.

KONST.

RIBERA OCH HANS SANKT BARTOLOMEUS I NATIONALMUSEUM.

Den som besöker vårt Nationalmuseums tafvelgalleri får, om han har öra för färgernas musik, höra en mycket omväxlande konsert. I nederländska salen sjunga Rembrandts djupa och mäktiga orgeltoner och smattra Rubens' festligt glada trumpeter, och hela kören af ringare mästare stämmer in, troget slutande sig till de båda stora ledarne. Det är kyrkokonsert och klassisk opera, Hän-del och Mozart, det är djupaste allvar och gladaste glädje och — framför allt — kraft.

Kommer man så in i den franska salen, klinga violin, luta och flöjt samman i klara och ljusa, lätta och spröda tongångar. Det är menuetter och airer, dirigerade af Boucher i sann watteausk anda. Det är icke kraft men grace, smidig elegans, spirituel frivolitet, och det råder äfven här en beundransvärd samstämmighet, hvars resultat är harmoni, icke full och stark som hos nederlandarne men svalkande och fin.

I den italiensk-spanska salen är det si och så med harmonien och samstämmigheten. Man hör ett virrvarr af svaga och orediga melodier, och hvad själfva instrumenten beträffar, äro de veka och kraftlösa, sentimentala cit-trorna betänkligt talrika. Lyssnar man närmare, förnimmer man dock en och annan djup och stark eller hög och frisk ton, som underligt kontrasterar mot omgifningen; där finns Orlando Fiacos karakteristiska porträtt af Tizian, gammal och skrynklig, med det gråa skägget och den svarta kalotten, där finns Caravaggios Judith, kall och stolt men viljestark och lidelsefull, Leandro Bassanos Kleopatras festmåltid, strålande och glad som en duk af Veronese, och Alonso Canos Sankt Jacob de Compostella med sitt ungdomliga, varmt och

saftigt målade hufvud, vändt uppåt i glödande svärmisk andakt — en tafla, där den stora, slappt utförda handen dock stör det goda intrycket af ansiktet. Där finnas ännu några andra goda taflor — Rosens nobla kopia efter Velasquez icke att förglömma — men det behöfdes, att många nya dukar kommo till och många gamla försvunno, innan denna del af museets tafvelsamling kunde tänka på att i klangfärg och harmoni ens tillnärmelsevis nå upp till de nederländska och franska salarne.

Fjolåret tillförde emellertid museet trenne taflor, som i väsentlig mån ökade de klara och starka tonerna i den italienska sälen. I maj förvärfvades genom köp vid en af Bu-kowskis' auktioner ur den samling, som en gång tillhört landskapsmålaren Karl Johan Fahlcrantz, sen-venetianaren Marco Riccis (1679 —1729) »Munkar i vildmarken», en tafla som utmärker sig för ett friskt och vackert skogslandskap. Därefter, i september, kom den värdefullaste tillökningen. En af våra mest kända mecenater, herr August Röhss i Göteborg, som förut riktat muséets tafvelsamling med en af dess celebraste och populäraste taflor, Nils Forsbergs »En hjältes död», öfverlämnade nämligen då åt museet den dyrbara gåfvan af tvenne stora taflor af Ribera, hvilka genom förmedling af svensk-norske ministern i Spanien, baron Wedel-Jarlsberg, inköpts i Madrid från en markisinna De la Romana, i hvars familj de funnits sedan gamla tider. Visserligen äro de icke signerade, men dels gammal tradition, dels taflornas egen beskaffenhet torde fullt berättiga till att anse dem såsom egenhändiga arbeten af mästaren likaväl som fyra taflor i Dresdens och en i Berlins galleri, hvilka också på grund af inre kriterier tillskrifvas mästaren.

De båda taflorna äro pendant-bilder af två