Sida 655

DAGBOKEN.

IQ

pÄ minsta sÀtt smittat författaren, som omedelbart fortsÀtter:

»Huru litet betyda alla mÀnskliga berÀkningar, lifvet och döden komma och försvinna som sekunderna pÄ evighetens ur. Ett mÀnniskolif tÀndes som pendelns knÀpp och slutar nÀr sekunden Àr utlupen, och Äter tÀndes ett lif en ny sekund pÄ evighetens klocka, blom-

man, trÀdet, mÀnniskan, djuren, allt mÄste lyda naturens stora lag».

Ja, sÄ ungefÀr förhÄller det sig utan tvifvel. Författaren Àr tydligen en smula filosof.

För öfrigt Àr det icke mycket att sÀga om denna bok, annat Àn möjligen att man hÀr och dÀr kan finna ett frö till en viss formel distinktion, ett frö som mÄhÀnda kan utvecklas.

Hj. S.

KONST.

RIBERA OCH HANS SANKT BARTOLOMEUS I NATIONALMUSEUM.

Den som besöker vĂ„rt Nationalmuseums tafvelgalleri fĂ„r, om han har öra för fĂ€rgernas musik, höra en mycket omvĂ€xlande konsert. I nederlĂ€ndska salen sjunga Rembrandts djupa och mĂ€ktiga orgeltoner och smattra Rubens' festligt glada trumpeter, och hela kören af ringare mĂ€stare stĂ€mmer in, troget slutande sig till de bĂ„da stora ledarne. Det Ă€r kyrkokonsert och klassisk opera, HĂ€n-del och Mozart, det Ă€r djupaste allvar och gladaste glĂ€dje och — framför allt — kraft.

Kommer man sÄ in i den franska salen, klinga violin, luta och flöjt samman i klara och ljusa, lÀtta och spröda tongÄngar. Det Àr menuetter och airer, dirigerade af Boucher i sann watteausk anda. Det Àr icke kraft men grace, smidig elegans, spirituel frivolitet, och det rÄder Àfven hÀr en beundransvÀrd samstÀmmighet, hvars resultat Àr harmoni, icke full och stark som hos nederlandarne men svalkande och fin.

I den italiensk-spanska salen Àr det si och sÄ med harmonien och samstÀmmigheten. Man hör ett virrvarr af svaga och orediga melodier, och hvad sjÀlfva instrumenten betrÀffar, Àro de veka och kraftlösa, sentimentala cit-trorna betÀnkligt talrika. Lyssnar man nÀrmare, förnimmer man dock en och annan djup och stark eller hög och frisk ton, som underligt kontrasterar mot omgifningen; dÀr finns Orlando Fiacos karakteristiska portrÀtt af Tizian, gammal och skrynklig, med det grÄa skÀgget och den svarta kalotten, dÀr finns Caravaggios Judith, kall och stolt men viljestark och lidelsefull, Leandro Bassanos Kleopatras festmÄltid, strÄlande och glad som en duk af Veronese, och Alonso Canos Sankt Jacob de Compostella med sitt ungdomliga, varmt och

saftigt mĂ„lade hufvud, vĂ€ndt uppĂ„t i glödande svĂ€rmisk andakt — en tafla, dĂ€r den stora, slappt utförda handen dock stör det goda intrycket af ansiktet. DĂ€r finnas Ă€nnu nĂ„gra andra goda taflor — Rosens nobla kopia efter Velasquez icke att förglömma — men det behöfdes, att mĂ„nga nya dukar kommo till och mĂ„nga gamla försvunno, innan denna del af museets tafvelsamling kunde tĂ€nka pĂ„ att i klangfĂ€rg och harmoni ens tillnĂ€rmelsevis nĂ„ upp till de nederlĂ€ndska och franska salarne.

FjolĂ„ret tillförde emellertid museet trenne taflor, som i vĂ€sentlig mĂ„n ökade de klara och starka tonerna i den italienska sĂ€len. I maj förvĂ€rfvades genom köp vid en af Bu-kowskis' auktioner ur den samling, som en gĂ„ng tillhört landskapsmĂ„laren Karl Johan Fahlcrantz, sen-venetianaren Marco Riccis (1679 —1729) »Munkar i vildmarken», en tafla som utmĂ€rker sig för ett friskt och vackert skogslandskap. DĂ€refter, i september, kom den vĂ€rdefullaste tillökningen. En af vĂ„ra mest kĂ€nda mecenater, herr August Röhss i Göteborg, som förut riktat musĂ©ets tafvelsamling med en af dess celebraste och populĂ€raste taflor, Nils Forsbergs »En hjĂ€ltes död», öfverlĂ€mnade nĂ€mligen dĂ„ Ă„t museet den dyrbara gĂ„fvan af tvenne stora taflor af Ribera, hvilka genom förmedling af svensk-norske ministern i Spanien, baron Wedel-Jarlsberg, inköpts i Madrid frĂ„n en markisinna De la Romana, i hvars familj de funnits sedan gamla tider. Visserligen Ă€ro de icke signerade, men dels gammal tradition, dels taflornas egen beskaffenhet torde fullt berĂ€ttiga till att anse dem sĂ„som egenhĂ€ndiga arbeten af mĂ€staren likavĂ€l som fyra taflor i Dresdens och en i Berlins galleri, hvilka ocksĂ„ pĂ„ grund af inre kriterier tillskrifvas mĂ€staren.

De bÄda taflorna Àro pendant-bilder af tvÄ

Skannad sida 655