Ord och Bild: 1897

UNGA DANSKA DIKTARE OCH SKILDRARE.

Af ALGOT RUHE. Med 7 bilder.

I.

DIKTARE.

DIKTARE, den dröm, du såg i går, och som du offrat din dag på att forma och sofra, skall i morgon hälsas af dina likstämda samtida, och i den öfvermorgon, som vi kalla framtiden, skall den ligga oförstådd och glömd. Ja, kanske redan i morgon, när drömmen yppas för folket, skall den blifva mött med ringaktning och tystnad och bittert svika ditt hopp. Och kanske redan i dag, när du sitter och arbetar på att kläda den i ord, står han för dig, matt och ovärdig, eller ock har han vuxit och svällt ut, så att ordens spänntröja remnar och du förtviflad gömmer drömmen naken och oformad i ditt minne. Men i går, när du intet anande gick och såg på himlen, då blixtrade idéen fram, klar och frisk, och du gladdes högeligen. Har du än icke njutit mer än denna stund, då du kände dig utvald efter naturens svårtydbara lagar, så är du dock diktare. Låt oss med detta namn hedra den utvalda själ, som har stunder af hänförd syn, vare sig det han ser är sataniskt för-vrängdt eller himmelskt samklingande, vare sig det är blommornas doftande sång eller stadens förvirrande buller, kärlekens förnyelse eller dödens förintelse. Styrkan af hans njutning och dess täta återkomst skall lära honom, att den är äkta. Låt oss vi-

dare vara eniga om att klädandet i ord är en förminskning af det, som rört sig i själen. Formgifningen är en kamp mot en rasande vanvetting. Det vilda djuret, tanken, tål ej godvilligt något band, än kryper det slingrande bort i medvetandets mörka klyftor, man uppfångar knappast en bleknande efterbild af det vidunderliga man skådat, — än reser det sig i fyllig kraft, och med all sin slughet uppnår tämjaren blott det, att lägga om ett beskedligt halsband i stället för den kufvande grimman. Aldrig är den skrifna dikten fullt ut jämnbördig med den drömda, hvarken för läsaren eller ens för diktaren själf. Poemet ger något tillnärmelsevis, som hos besläktade och mottagliga andar kan trolla fram en hägring af diktarens syn, men dess hemlighets djup blir aldrig någon annans. En bok är en växel, en anvisning från konstnären på en guldvaluta, hvaröfver han ensam förfogar. Boken går ur hand i hand, och alla läsa på hvar sitt sätt, tills ingen mera läser däri. Det som diktaren tänkte blir nött af andra, det grånar bland nytt som växer upp, det glömmes för andra tankar, och hans sätt att tala åldras och blir för efterkommande lallande, gubbaktigt och obegripligt. Så ändar den diktaren. Världen rullar vidare, och kanske födas en gång människor, hvilka åter tro sig förstå honom, gräfva upp honom och gifva honom den historiska ärans bleka gloria — kanske