Sida 294
294
C. BILDT.
kades Medina Coeli befria henne, och sedan dess delade hon med honom ljuft och ledt. I början var det ljufva öfvervÀgande. Hon fick en spansk grefvinne-titel och juveler för femtiotusen scudi, hvilket dock icke hindrade henne att sjunga pÄ San Bartolomeo-teatern i Neapel, sedan Medina Coeli blifvit vice-konung dÀr. NÄgra Är senare följde hon honom till Madrid, och dÄ han störtades 1710, fÀngslades hon jÀmte andra hans vÀnner och fick försmÀkta fyra Är i Segovias fÀstning. I september 1714 utslÀpptes hon, men förvisades frÄn Spanien och försvinner Àfven frÄn forskarnes
anteckningar. Har hon kanske gammal och grÄnad setat i Peters-kyrkan vid Kristinas vÄrd och lÀst fromma pater och ave för den underliga drottningen, som sÄ gÀrna lyssnade till hennes sÄnger och som ville henne vÀl i hennes ungdoms stora sorg? Ja den som bara visste!
Efter drottningens död ÄtervÀnde Alibert till Tordinona, som Äter öppnades 1690 för att föra en kort och bekymmersam tillvaro, ty 1697 lÀt Innocentius XII i moralens namn rifva hela byggnaden, och dÀrmed gick den romerska teatern till nÀra tjuguÄrig sömn.
MIDSOMMARAFTON.
TVSidsommarafton och sol öfver vÄg och sol öfver blÄnande himmel. Det glittrar och skiner, och hög och 1; Àr ute i festligt vimmel.
HÀn öfver slÀtten frÄn by till by hastande tÄget ilar,
och nejden Àr fager och grön och ny, och omkring den hafvet hvilar.
Hör du i tanken dess vÄgor slÄ, dess vÄgor plaskande drömma? Sjunga de, sjunga de nu som dÄ, sjunga, att tiderna strömma?
Nej, lĂ„t dem sjunga i ro sin sĂ„ng, som din tanke dock aldrig tydde. Tiderna gĂ„ â det Ă€r lifvets gĂ„ng, som fĂ€derna en gĂ„ng lydde.
KÀrt blir i dag hvad frÀmmande var. Folket i skymtande gÄrdar
minns du och Ă€lskar â- och nu du far förbi kyrkans mossiga vĂ„rdar.
Grafvar som reddes sen hundra Ă„r och grafvar som reddes i vĂ„ras â men grĂ€s och mossa och rosensnĂ„r de gro, medan ögat tĂ„ras.
I dag blir kÀrt bÄd' fornt och nytt. MÄ det gamla i friden sofva och rosor blomma pÄ allt som flytt! MÄ de unga sommaren lofva!
Du brÄdskande lif med Àflan och gny, tro icke att jag dig lastar, nÀr genom min tysta barndomsby ditt brusande vimmel hastar.
Midsommartankar frÄn unga Är de spelas pÄ fjÀrran strÀngar, nÀr jÀrnvÀgstÄget lusteligt gÄr, dÀr förr voro far mins Àngar.
Hans Larsson.
