Sida 659

IO DAGBOKEN.

MUSIK.

K. OPERAN.

Februari 22. Faust.

,, 24. Jolantha. Ett romerskt festspel. PĂ„ Sicilien.

Mars 2. Orfevs. 4:de akten af Carmen.

12. Wilhelm Tell.

„ 17. Trollflöjten.

KONSERTER.

Februari 12. Herr Grevillius' konsert.

„ 14. Symfoni-matinĂ©.

„ 17. Aulinska kvartettens fjĂ€rde soarĂ©.

,, 20. Schytte-konsert Ă„ Operan.

„ 23. Fröken Thora Hvass' andra soarĂ©.

„ 25. Andra Schytte-konserten.

Mars i. Musikföreningens konsert.

„ 6. Hr Aulins kyrkokonsert.

„ ii. Fru Möllers romansafton.

„ 16. Aulinska kvartettens femte soarĂ©.

FrĂ„n den förflutna mĂ„naden har jag att anteckna icke mindre Ă€n tvĂ„ af den Aulinska kvartettens soarĂ©er men ingen symfonikonsert. Operan har till medio af mars hunnit med att gifva summa tvĂ„ symfonikonserter, nĂ„got som icke vittnar högt om direktionens mĂ„nhet om tonkonstens bĂ€sta. FörstĂ„r icke operadirektionen, att den Ă„drager sig ett svĂ„rt ansvar genom att pĂ„ detta sĂ€tt Ă„sidosĂ€tta orkesterkonserter i den stora stilen, hvilka, om de sköttes riktigt, borde kunna vara Ă€fven ekonomiskt lönande. Det Ă€r icke neg med, att en af staten understödd opera-teater genom förestĂ€llningar af Leonora, Martha och Romeo eller dylika dragande operor sörjer för den stora teaterpublikens behof af förströelser, den bör Ă€fven sörja för de musikaliskt bildades behof af förĂ€dlande underhĂ„llning. Hade man varit förstĂ„ndig, sĂ„ hade man just nu, dĂ„ scen-repetitionerna —pĂ„grund af opera-konflikten med dĂ€raf följande ledighet för regissören — pĂ„ lĂ„nga tider legat nere, föranstaltat symfonikonserter, som nu under den bĂ€sta delen af Ă„ret bestĂ€mdt dragit folk, sĂ„ mycket mer som konsertsĂ€songen för öfrigt icke varit sĂ€rskildt intressant.

Direktionen har i stĂ€llet — sent omsider — beslutat sig för att draga fördel af hr Nordqvists stora talang som opera-dirigent, och gifvit tvĂ„ förestĂ€llningar af Wilhelm Tell, som denna gĂ„ng Ă€gde sin förnĂ€msta lockelse i dirigenten i stĂ€llet för i solisterna. Att

man icke för denna repris hade kostat pĂ„ sig lyxen af herr Ödmann som Arnold och fru Östberg som Mathilda var beklagligt; nu utfördes i stĂ€llet dessa partier af hr Bratbost, hvars röst som oftast saknar vĂ€lljud, och fröken Frödin, som har svĂ„rt att sjunga rent och hvars röst vid forcering fĂ„r en obehagligt tom och ihĂ„lig klang. Den duett, som detta par uppstĂ€mde i andra akten, var allt utom nöjsam att höra, och lika litet öron-fĂ€gnad beredde hr Bratbosts oskönt forcerade krafttoner i den stora trion. Men publiken hade sitt nöje i att se hr Nordqvist pĂ„ an-förarplatsen i orkestern och applĂ„derade energiskt sĂ„vĂ€l efter den med verklig glans spelade ouvertyren — som nu visserligen tillhör en förĂ„ldrad konsertant genre, men i alla fall Ă€r ett briljant och underhĂ„llande stycke, som alltjĂ€mt höres med nöje — som vid aktsluten, hvarvid hr Lundqvist som Tell naturligen sĂ€rskildt utmĂ€rktes. — Det Ă€r att hoppas, att hr Nordqvists upptrĂ€dande icke skall ha varit blott »til Lyst», utan att operadirektionen skall veta att draga verklig fördel af hans stora förmĂ„ga. Hvad Operan hittills saknat, har just varit en kapellmĂ€stare med tillrĂ€cklig auktoritet för att han skulle kunna utöfva ett gagnande inflytande pĂ„ reportoarför-hĂ„llandena, och följden hĂ€raf har blifvit, att regissören fĂ„tt för stor makt. DĂ€rför skulle nu hr Nordqvists Ă„terintrĂ€de i aktiv tjĂ€nst kunna rĂ„da bot.

Operan har för öfrigt gifvit Faust med sedvanlig rollbesÀttning, Jolantha, dÀr fröken Hulting pÄ ett förtjÀnstfullt sÀtt utförde titelpartiet och sÄlunda Äterbördats till Operan, som bör kunna draga fördel af hennes stora dramatiska stÀmma, vidare Orfevs och sista akten af Carmen som recett för fru Linden, som hyllades ostentativt, samt slutligen Trollflöjten, som gafs med ny och icke sÀrskildt lyckad rollbesÀttning. Herr Lemon och fröken Thulin sjöngo aktningsvÀrdt men kunde icke med sina ej tillrÀckligt klangsköna stÀmmor förlÀna önsklig glans Ät den fordrande Mozartska musiken, och hr Bergström rÀttfÀrdigade icke som Papageno de förhoppningar, som hans lyckade upptrÀdande i »Phile-mon och Baucis» framkallat; det fattas honom naivitet, lÀtthet och godt humör, nÄgot som

Skannad sida 659