Ord och Bild: 1897

FÖRE NATTEN.

FEM DIKTER af EMIL LINDERS.

GAMLA SÅR.

C^äg", lakes då aldrig ett gifvet sår, har dödsrikets port ingen regel? Jag svinna har sett månget mulet år och färdats med refvade segel. Ocb likväl, när nyss inför dig jag stod, mina kinder förrädiskt glödde, då sjöd såsom förr mina ådrors blod, och såret, det gamla, det blödde.

Säg, läkes då aldrig ett gifvet sår, har tiden ej dam för dess flöden? Min panna är fårad och grått mitt hår, jag hör redan stegen af döden. Och nu dessa drömmar af slikt ett slag och den fröjd, som mitt sinne fyller! — Säg, öde, väntar min dalande dag

en kvällsol, som allt förgyller?

^

FEBERRODNAD.

jQina kinder lysa röda

mot den hvita kudden i din bädd. Är det kvällsol, jag ser glöda, är det döden, uti lifvets färger klädd?

Kanske! — Kanske är det skimmer från en morgondag, hvars klara ljus tydligt endast den förnimmer, som sett porten öppnas till de dödas hus.

FÖRE NATTEN.

jyptt hjärta, som din kärlek gjorde nytt,

af dödskval nu tycks vilja brista. Man sagt mig nyss: Förr än en månad flytt, skall dina ögons ljus du mista; för strängt du tvang till tjänst ditt ögonpar, för trägen var din id i nattens timma, af allt det brokigt myckna lifvet har skall inom kort du ingenting förnimma, och därför lef de dagar, du har kvar! Du snart har skådat ljusets sista strimma.

O älskade, du vet jag sällan bad, min tunga var ej skapt för böner, dock måste snart jag gå från stad till stad och röna allt hvad tiggarn röner. Re'n nu i väntan på den blindes staf jag öfvar mig för tiggardar, som stunda, och beder: Gif mig nu, hvad ej du gaf, när ännu i min kropp, den friska, sunda, af intet kyld sjöd lifvets röda säf! — O älskling, öfver tiggarn dig misskunda!

Gif mig en timmas salighet med dig!

Om också se'n du mig förjagar,

jag har dock ljus och sol evinnerlig

för alla mörka tiggardagar.

Gladt skall jag bedja om en skärf till bröd,

ty länge skall det dröja kvar på läppen

ett spår af dina kyssars ljufva glöd.