Ord och Bild: 1897

gosse med dödskalle. akvarell af magnus enckell. Tillhör finska konstföreningen.

HISTORIETTER.

Af HJALMAR SÖDERBERG.

i.

TUSCHRITNINGEN.

T7 N aprildag för flera år sedan, på den *—J tid då jag ännu undrade öfver lif" vets mening, gick jag in i en liten cigarrbutik vid en bakgata för att köpa en cigarr. Jag valde ut en mörk och kantig EI Zelo, stoppade den i mitt fodral, betalade den och gjorde mig färdig att gå. Men i detsamma föll det mig in att visa den unga flickan, som stod i butiken, och hos hvilken jag ofta brukade köpa mina cigarrer, en liten handteckning i tusch, som jag tillfälligtvis hade liggande i plånboken. Jag hade fått den af en ung konstnär, och i mitt tycke var den mycket vacker.

— Se här, sade jag, och räckte henne den, hvad tycker ni om den?

Hon tog den i handen med nyfiket intresse och såg på den mycket länge och mycket nära. Hon vände den på flera olika håll och hennes ansikte fick ett uttryck af ansträngd tankeverksamhet.

— Nå, hvad betyder det? frågade hon till sist med ett vetgirigt ögonkast.

Jag blef en smula häpen.

— Det betyder ingenting särskildt svarade jag. Det är bara ett landskap. Det är mark, och det där är himmel, och det där är en väg ... En vanlig väg.

— Ja, det måtte jag väl se, fräste hon till i tämligen ovänlig ton; — men jag ville veta hvad det betyder.

Jag stod rådvill och förlägen; jag hade aldrig kommit att tänka på, att den skulle betyda någonting. Men hennes föreställning stod icke att rubba: hon hade nu en gång fått för sig att taflan måste vara