Sida 537
jona och hvalfisken. / Roms katakomber.
DEN STORA HAFSORMEN.
EN UTREDNING AF DIKT OCH VERKLIGHET af CARL FORSSTRAND. Med 15 bilder.
âą âą
ANNU i vÄra dagar, dÄ vetenskapen sÄ framgÄngsrikt lyftat pÄ slöjan öfver naturens hemligheter, Àr tron pÄ det vidunderliga och öf-vernaturliga flerstÀdes fast rotad, och mÄngen stÄr villrÄdig om hvad som Àr dikt eller verklighet. A ena sidan finnas i vÄrt innersta tankelif en benÀgenhet för öfvertro och en lystnad efter det fantastiska och spÀnnande, som stÄ i samband med nedÀrfda förestÀllningar frÄn lÀnge sedan flydda tider och som blott motvilligt vika för forskningens rön och kritik eller för erfarenhetens beriktiganden. à den andra förmÀrkes en pÄ den allt allmÀnnare bildningen grundad böjelse att förneka allt, som vi ej med vÄra yttre sinnen kunna se eller förnimma, och att till inbillningens vÀrld förvisa allt, som vi ej faktiskt kunna bevisa. Det Àr ofta nog en strid mellan forskning och tro, mellan nyktert förstÄnd och liflig fantasi, och medan mÄnga stÀlla sig skeptiska mot allt, som ej vetenskapen utredt, syssla mÄnga med spiritistiska fenomen och andevÀrldens dimbilder, medan andra Äter ej nöja sig med naturens rikedom pÄ
Ord och bild, 6:te Ärg.
verkliga varelser utan gÀrna frammana sagans och folktrons fabelvÀsen. SÄ ha vi under tidernas lopp fÄtt en hel fantasivÀrld, som spelat in i vÄra religiösa och hvardagliga förestÀllningar, i kultur och konst, och ej sÄ litet bidragit att skÀnka vÄr folkdiktning dess sÀregna prÀgel. SÀgnerna om drakar och lindormar, om troll och Àlfvor fortlefva Ànnu i mÄnga landsÀndar, och bland de hafvets talrika vidunder, som Àn fÀngslat och eggat, Àn skrÀmt och förlamat den mÀnskliga inbillningen, Àr sÀrskildt den stora sjö- eller hafsormen anmÀrkningsvÀrd för sin sega lifskraft. Han har upptrÀdt sÄ lÀnge och sÄ ofta och varit föremÄl för sÄ mÀnga berÀttelser och tolkningar, att han i sjÀlfva verket Àr en intressant episod i mÀnsklighetens egen kulturhistoria och en företeelse, som Àr vÀl vÀrd att underkastas granskning. PÄ grund af de mÄnga uppenbara bedrÀgerier och de mycket svÀfvande och öfverdrifna uppgifter, som utmÀrka hans krönika, har man emellertid oftast anvisat honom plats bland de s. k. ankornas led, och det Àr först i nyaste tid som hans sÄ omtvistade förekomst blif-
31