Ord och Bild: 1897

DAGBOKEN.

117

fornsvenskan, öfversatte en samling sinnrika finska ordspråk till svenska och förströdde sina tankar under det pästen rasade 1710 med att skrifva en kort förteckning uppå de namnkunnigaste Pestilents-tider i Sverige. Nutiden har svårt för att fatta en dylik mångsidighet, Olof Rudbecks tid var mindre ovan därvid. Det var en förvisso välförtjänt belöning åt ett ärorikt och nyttigt lif som gafs, då Karl XII i 7 i 2 förlänade Brenner adelskap - men det hade varit bättre, om konungen kunnat bespara den gamle forskaren den bittra smärta han måste hafva känt, då han 1712 i en böneskrift nödgades anropa sin monark att bevisa honom den »höga Kongl, nåde» att han måtte utfå -— ett års innestående lön.

Att Brenner kunde uthärda under sina senaste års stora bekymmer och arbeta med, som det tyckes, oförminskad arbetskraft, berodde nog till största delen på hans egen inneboende kärnkraft och förmåga att glömma sig själf för de stora målen, men också i icke ringa grad på den harmoni och lycka, som rådde i hans hem och alltid synes ha rådt där. Det var den på sin tid frejdade skald-

innan, »hedersgumman» Sophia Elisabeth Brenner som var hans maka och goda vän, födde honom 15 barn och ändå fick tid att både skrifva vers och sköta hushållet. Ur hennes dikter har författaren hämtat åtskilliga drag, som belysa detta lyckliga samlif, öfver hvilket det faller en egendomligt modern vacker dager af fin humanitet och själisk sympati.

Boken utmärker sig för en synnerligen gedigen och smakfull utstyrsel, hvarjämte den är rikt och dyrbart illustrerad med fina helio-gravyrer efter miniatyrporträtten, ett par ej fullt lyckade fototypier efter kopparstick samt ett förträffligt kopparstick (Gyldenstolpes porträtt) tryckt med originalplåten. Några värdefulla bilagor äro bifogade vid slutet och märkes bland dem Brenners bref till den, som han trodde skulle bli hans numismatiske efterföljare, Erik Benzelius d. y., hvilka äro förvarade i Linköpings stiftsbibliotek och med undantag af ett (publiceradt i Gjörwells Sv. bibliotek) förut ej varit tryckta.

Herr Aspelins arbete om sin landsman är i sitt slag en mönstergiltig publikation.

J. K—e.

TEATER.

STOCKHOLMS TEATRAR.

K. dramatiska teatern.

Okt. 26. Villa Gaby. Komedi i 3 akter af Léon Gandiilot. Öfversättning från franskan.

16. Den beryktade fru Ebbsmith. Skådespel i 4 akter af Arthur W. Pinero. Öfversättning från engelskan.

Vasateatern.

Nov. 9. Syskon. Lustspel i 1 akt af Karl Hedberg.

Reformatorn. Skådespel i 3 akter af È. A. Butti. Öfversättning af H. K.

KUNGL, dramatiska teatern har ej varit lycklig med sina två senaste nyheter. De voro af mycket olika slag men voro hvar för sig ett dåligt prof på en dålig genre. Största felet med »Villa Gaby» är, att det egentligen ej tillhör någon genre alls utan står bredbent med ena foten långt inne i farsens villervalla, med den andra på »la haute comédies» välansade område. Ett väl afvägdt och balan-seradt vacklande på gränsen mellan dessa fält kan ju vara pikant nog, men här komma växlingarne planlöst och hufvudstupa,

bereda skådespelarne svårigheter och publiken intet nöje. Det är skillnad på pjeser, som spelas på Vaudeville, och pjeser, som spelas på Palais Royal i Paris. När man ser andra akten som den spelas å vår teater, skulle man gissa, att originalet gifvits på Palais Royal, men när sedan samma artister spela tredje akten, är tonen Vaudeville-teaterns. Stycket har förtjänster åt bägge hållen, fars-scenerna äro uppsluppna och omotståndligt muntrande, och där finnes för öfrigt en stundtals intressant karaktersteckning och en stundtals rolig dialog. Fru Gabrielle är en bra komedifigur i första och andra akten, hennes växlingar i humör äro där af förf. fint observerade och återgifna, och detta rent kvinnliga »par dépit» att därför att den ene mannen orättvist misstänker henne genast gunstigt upptaga den andres kärleksförklaring, som hon ett ögonblick förut af-spisat med förakt, gör karakteren intressant, hvaremot det slutliga omslaget, då älskaren på hennes foranstaltning i stället friar till systern, något som från hans sida är mycket naturligt, är allt för bristfälligt