Sida 731
DAGBOKEN.
95
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR.
K. Dramatiska teatern.
Nov. 29. Hamlet, prins af Danmark. Sorgespel i 5 akter af William Shakspere. ĂfversĂ€ttning af C. A. Hagberg.
Vasateatern.
26. MÀster Olof. SkÄdespel i 5 akter af August Strindberg.
Södra teatern.
Dec. 2. Miss Domino. Fars i 3 akter af Wilhelm Jacoby och Franz Deutschinger.
Det har varit fest i vÄra Stockholmska teaterförhÄllanden under de sista dagarne af november. VÄra tvÄ förnÀmsta talscener hafva haft hvar sin anmÀrkningsvÀrda premiÚre: pÄ Vasateatern Strindbergs »MÀster Olof», pÄ k. dramatiska teatern Shaksperes »Hamlet». Som en sÀllsynt och glÀnsande fest mÄtte tillfÀllet hafva tett sig för nÄgra af k. dramatiska teaterns bÀsta förmÄgor att fÄ Àgna sitt studium Ät sÄdana uppgifter som den Shakspereska tragediens figurer; ett festligt och oförgÀtligt ögonblick mÄste det hafva varit i herr Lindbergs lif, dÄ han under en jublande hyllning, som var för allmÀn och för varm för att kunna kallas klick-demonstration, framförde sin Hamlet för första gÄngen Ä denna seen. Hela det sÀtt, hvarpÄ »MÀster Olof» gafs, kan betraktas som en upprÀttelsens fest för Aug. Strindbergs ungdomsarbete, som gifvits sÄ litet, fast det sÄsom varande vÄrt kanske bÀsta inhemska drama bort vara repertoarstycke sedan ett fjÀrdedels sekel. Det hvilade öfver hela premieren bÄde i salongen -och pÄ scenen en medryckande stÀmning af festivitas och entusiasm. Teaterns allra bÀsta krafter voro i elden Àfven i mindre uppgifter, och den sceniska uppsÀttningen var Àfven som molandersk betraktad etwas noch nie dagewesenes. Jag har aldrig pÄ svensk seen sett nÄgot sÄ helt genomfördt, sÄ konstnÀrligt smakfullt och sÄ historiskt riktigt. Det ligger enligt mitt förmenande ett stort vetande, en fin kultiverad smak och en be-
tydande regissörstalang bakom ett sĂ„dant resultat, och jag Ă€mnar ej afstĂ„ frĂ„n rĂ€tten och nöjet att konstatera detta, fast herr Molander Ă€r min personlige vĂ€n. â Slutligen var det ett festligt ögonblick för oss sĂ„vĂ€l som för herr Emil Hillberg sjĂ€lf, nĂ€r vi fingo Ă„terse honom nied obruten vigör och kraft i en af hans tidigare teaterbanas mest glĂ€nsande skapelser.
Om dessa tvÄ stycken kan en kritik med ett utrymme som dennas ej uttala sig. Om »MÀster Olof» Àro skrifna lika mÄnga sidor som volymer om »Hamlet», och detta vill ej sÀga litet. Det vore kanske orÀttvist att begÀra, att en repris af »Hamlet» frÄn k. dramatiska teaterns direktions sida skulle betraktas som ett lika stort evenement som en ny uppsÀttning af »MÀster Olof» frÄn direktör Ranfts, men sÀkert Àr, att en jÀmförelse mellan de olika sÀtt, pÄ hvilka man gripit sig an med uppgiften, lÀnder till större heder för Vasateatern och Strindberg Àn för landets första seen och Shakspere. Den sistnÀmnde kan lugnt lefva sitt odödlighets-lif ÀndÄ, och teatern torde tÀmligen obekymrad hÀraf framslÀpa sin tillvaro. PÄ Vasateatern Àr, hvad den rena iscensÀttningen betrÀffar, allt nytt, allt vackert och allt riktigt, pÄ k. dramatiska teatern Àr allt gammalt, mycket vackert och litet riktigt. Men pÄ bÀgge teatrarne spÄrades hos de upptrÀdande ett lefvande intresse och ett pÄ det hela godt resultat af detta.
Jag har nu sedan 1877 sett herr Lindbergs Hamlet mĂ„nga gĂ„nger i olika stĂ€der, omgifning pĂ„ scenen, maskering, uppfattning och spelsĂ€tt. Senast var det dĂ„ han för tvĂ„ Ă„r sedan gaf rollen pĂ„ Vasateatern; jag hade dĂ„ tillfĂ€lle att i denna tidskrift konstatera, hurusom hans uppfattning af rollen â ehuru skenbart sĂ„ vĂ€xlande -â i sjĂ€lfva verket arbetade sig upp frĂ„n en ursprungligt personlig grund till allt högre konstnĂ€rskap i framstĂ€llningen. Jag sade dĂ„: »Under detta sökande, detta oafbrutna arbete har rollen mĂ„nga gĂ„nger förĂ€ndrats, men sĂ„ fullödigt konstnĂ€rlig som nu har herr Lindbergs framstĂ€llning af Hamlet aldrig synts mig förr. MĂ„hĂ€nda fanns förr nĂ„got mer af en stark och djĂ€rf lyrisk flykt, som nu vĂ€l mycket dĂ€mpats, men pĂ„ samma
