Ord och Bild: 1897

IO

DAGBOKEN.

nu äger hängifna anhängare? I detta fall upptogs Oscar Fredriks mantel efter 2 5 år med kraft af Fritz Arlberg, hvars vackra ifrån för det svenska språkets renhet i sången utgör det mest behjärtansvärda i hans mycket omtalade och mycket förkättrade tonbildningslära. Hvad den höge talaren i detta sammanhang yttrar om betydelsen af färg och accent i sången är så förträffligt, att jag icke kan neka mig nöjet att äfven här citera honom: »Skall den sjungna tonen tränga till hjärtat och ej blott till örat, måste den äga färg, skall sången i sin helhet lyckas göra varaktigt intryck på åhöraren, så måste den äga verkligt medveten känsla, uttryckt i och genom riktig accent.» Och vidare: »Alla verkliga sångare och sångerskor hafva, genom att inse betydelsen af färg och accent, tillägnat sig och begagnat dessa de mäktigaste medel, som, oberoende af klangelementet i deras stämma, stått dem till buds. Så gjorde vår Jenny Lind. Just därigenom lyckades hon särskildt utöfva denna oemotståndliga, fastän för mängden nästan obegripliga trollkraft, som icke blott mäktat framkalla ögonblickets stormande hänförelse utan, hvad ännu mera är, varaktigt behärska människohjärtan samt skapa outplånliga minnen. — Språket äger sina lagar, likasom sången, och båda böra hållas i hälgd.

Ett annat af dessa tal är ägnadt åt minnet af Beethoven, den store, den ende, hvilken väldige tonheros' hundraårsfest firades äfven i vårt land. 1 ännu ett annat kastas en återblick på hvad svensk tonkonst sedan äldsta tider frambragt.

Jag har helt naturligt i dessa få rader icke kunnat påvisa annat än en del af det rika innehållet i dessa tal, dem en konstäl-skande och konstförståndig furste ägnat åt den tonernas sköna konst, som varit hans sällskap, på samma gång en glädjekälla och tröstarinna, under hela hans lif. Den intresserade hänvisas till att själf i dem skaffa sig närmare kännedom om det sätt, hvarpå konung Oscar i ordets skrud klädt sina ideela sträfvanden för utvecklingen af svensk tonkonst och svenskt tonlif. Om den framgång, som krönt denna verksamhet, vittnar kanske än mer vältaligt det starka uppsving, som svenskt musiklif under de gångna fem och tjugu åren oveder-sägligen tagit.

M. J.

K. OPERAN.

Aug. 12. Carmen.

» 14. Mignon.

» 15. Wilhelm Tell.

> 18. Regementets dotter. Blomsterballett. » 20 Fra Diavolo.

» 23. Leonora.

» 26. Nürnbergerdockan. Pajazzo.

» 27. Orfevs. På Sicilien.

» 29. Faust.

> 30. Figaros bröllop.

KONSERTER.

Juli 8. Rysk konsert på utställningen.

Aug. 8. Hr Cor-de-Las' konsert.

» 21. Första Saint-Saëns-konserten.

» 24. Andra Saint-Saëns-konserten.

MÅNADENS egentliga musikaliska évé-nement är naturligen Saint-Saëns' besök i Stockholm och hans begge konserter på Operan, om hvilka det till och med uppstått polemik i tidningarna. Utan att vilja på något vis blanda mig i denna tvist, så kan jag dock icke underlåta att i detta sammanhang uttala mig något om hvad som från ett håll proklamerats såsom det ena nödvändiga för en konstnärlig kritik, nämligen kritiserandet, d. v. s. gillandet eller afvisandet, af olika konstideal, olika stilar. Hvarför icke i stället låta hvar stil gälla, hvad den kan? Det förkastliga är endast det stillösa, det opersonliga, flacka, obetydliga, skulle jag vilja säga. Att nu, såsom här skett, afvisa, föraktligt afvisa alla stilar, som icke kunna tänkas direkt influera på den svenska musikkonstens kommande Messias (eller kanske har han redan kommit?), är äfven sedt från ensidig svensk synpunkt en absurditet. Alla de stora insatser, som under olika tider gjorts i musikens allmänna utveckling, kunna lika litet förbises af en svensk som af en spansk komponist; hvad som däremot ligger på sidan om utvecklingen har naturligen endast i mindre grad anspråk på beaktande, men afvisas bör det ej. Eller hvarför skulle svenskarne behöfva vara mer rigorösa än tyskarne? Man läse t. ex. i Webers recensioner det erkännande, som Friskyttens odödlige komponist gaf åt Boieldieu, hvilkens musik helt säkert icke kunde ha någon annan direkt betydelse för honom, än den, som allt skönt har för en uppriktig skönhetsvän.

För öfrigt, ett stort nationelt banbrytande geni som Chopin eller Grieg uppstår icke genom en låt vara aldrig så välberäknad sammanslag-