Sida 316
282
magnus josephson.
Förtvifladt dock mitt motstÄnd blef; jag pressade med mina hÀnder hans kropp oeh den i stycken sönderref och bet och sargade med mina tÀnder. Han uppÄt ville fly, cyklonen lik, men fÄfÀngt, hur han gnÀllde och sig vred. Liksom ett sandregn föll han ned och lÄg orörlig som en jordhög, som ett jÀttelik.
Jag andas ut. Med stolthet jag slog mina blickar mot stjÀrnorna, som strÄlade i gyllene glans oeh sÄgo blott pÄ mig med sÄ vÀnliga nickar, t3' utom mig ingen pÄ hela jorden fanns. Hur ljuft att hÀr fÄ andas med fulla andedrag! Jag andas fullt och fritt;
Arabistan med alla flÀktar knappt mina lungor fylla mÀktar.
Hur ljuft att hÀr fÄ skÄda med vÀlbehag! Jag spanar med mitt öga fritt sÄ lÄngt och högt, sÄ bredt och vidt, att bortom horisontens grÀnser Ànnu en vÀrld för ögat glÀnser.
Hur ljuft att hÀr fÄ höra sitt hjÀrtas lugna slag!
PÄ mina bÄda skuldror jag vÀrldsalltet fÀster;
mig tycks, att jag det famnar frÄn öster till
vÀster.
Min tanke flyger snabbt genom blÄnad, som
blÀnker,
allt högre oeh högre, tills himlen den hinner.
Liksom ett bi med gadden i hjÀrtat lifvet sÀnker,
sÄ ock min sjÀl med tanken i himlen försvinner.
SKANDINAVISK MUSIK.
NĂ GRA ORD MED ANLEDNING AF MUSIKFESTEN. AF MAGNUS JOSEPHSON. Med 8 bilder.
VÄr stora nordiska musikfest, den första af detta slag, som firats inom Sveriges landamÀren, Àr slut. Har den öfvertygat oss om, att Àfven Norden haft och har en
august söderman.
musikalisk roll att spela? Det behöfdes ej, den saken visste vi förut.
Men lÄtom oss antaga, att en frÀmling, som kÀnde föga eller intet af nordisk musik, vore bland Ähörarne. Visst skulle han ha fÄtt höra betydande saker, ett eller annat genialiskt verk till och med, men mestadels hade han fÄtt göra bekantskap med dessa aktningsvÀrda men genomgÄende medelmÄttiga verk, hvilka frambringas öfverallt, ehuru de icke öfverallt förekomma pÄ programmen vid musikfester. Och hans intryck af Skandinaviens musik hade bestÀmdt icke blifvit sÄ gynnsamt, som vi alla hade önskat.
Hvad Àga vi dÄ af nordisk musik: Vi Àga först och frÀmst vÄr folkmusik, vÄra visor och vÄra danser, som nu ha sÄ mycket mer intresse, som den verkligt vÀrdefulla nordiska musik, som uppstÄtt pÄ det sista halfva seklet, till stor del utgÄtt frÄn den nordiska folktonen och af den fÄtt sin sÀrskilda prÀgel. Det Àr denna nya frÀmmande ton, de nordiska harmonierna, det norska i rytm och melodi,
