Ord och Bild: 1897

IO

DAGBOKEN.

med en halft vresig, halft slö blick, liksom lyssnande till någon person, som afbrutit honom i hans kära rökning. Figurens hvita, svarta och gula toner framträda vackert mot den mörka bakgrunden, som stöter svagt i violett. Shikos »Vadstället» med sin bärare, pustande under tyngden af den japanska lady, som han har den äran att bära på sina axlar genom flodens böljor, är äfven framställd med lif och humor. Några få prof visade utställningen på japanernas skicklighet i karikatyren — den gren af figurframställning, som passar deras om fransmännen erinrande frivola och uppsluppna lynne bäst och i hvilken de också åstadkommit i sitt slag utmärkta saker. Det var till större delen bilder af skådespelare och brottare. Bland dessa utmärkte sig, genom en relativt god teckning, en till hälften naken skådespelare, som med utspärrade ben och krökt rygg böjer sig snedt framåt och gör en underlig gest med armarne, ett verk af målaren Toyokuni (1768—182 5), berömd för sina framställningar af skådespelare och teaterscener. De bästa karrikatyrerna voro dock några utförda af Japans i Europa berömdaste konstnär Hokusai, som på utställningen var representerad med en hel del både målningar och gravyrer, för hvilka vi emellertid uppskjuta redogörelsen til! nästa häfte. De brokiga populära träsnitten, af hvilka de flesta äro afsedda som omslag för de japanska röfvar- och rid-darromanerna, äro i all sin skrikande anilin-färgprakt ofta roande genom den inblick de lämna i japanernas mytologiska föreställningar och dagliga lif samt genom den sträfvan de röja att ge figurerna en saftig karakteristik.

Sinnesrörelserna uttryckas dels genom färgen, så att de eljest krithvita ansiktena framställas ljusröda eller högröda, dels genom grimaser, som i sin drastiska öfverdrift äro lustiga nog. Anmälaren hade turen att genomgå dessa gravyrer i sällskap med en svensk fackman på området, hvilken själf varit i Japan och kunde gifva intressanta upplysningar om hvad de för en oinvigd ofta obegripliga scenerna föreställa. En gravyr visade sålunda tydligen de-montämjaren Shoki — ett slags japansk Herkules och en af älsklingsfigurerna i Japans konst — bister och grym, stor och bred, hållande i handen en väldig svart båge, hvars gula sträng tvänne ynkliga magra stackars demoner med mörkbruna ansikten under fruktansvärda ansträngningar och ohyggliga grimaser söka spänna utan att lyckas. På andra stycken såg man än gästerna i ett fridfullt té-hus, öfverskuggadt af blommande äppleträd, än barnens fest i maj månad, än en seen ur en riddarroman à la grefven af Montecristo med folk, som klättra oförskräckt upp och ned på de lodräta murarna af en klippborg, än skådespels- eller krigsscener o. s. v.

I skildringen af naturen och dess företeelser visar den japanska konsten sin bästa och älskvärdaste sida. Här framträder ock med särskild styrka det dekorativa element, som gifver denna konst dess väsentliga karakter. Den lilla utställningens styrka låg också på detta område. I »Dagbokens» maj-häfte skola vi återkomma härtill, liksom till de verk, hvarmed de två stora konstnärerna Hokusai och Hiro-shighé voro representerade.

J. K-e.

MUSIK,

K. OPERAN.

Mars 2 1. Faust.

„ 22. Alphyddan. Orfevs.

April i. Don Juan. (Hr d'Andrade).

3. Wilhelm Tell. (Hr d'Andrade).

„ 8. Barberaren i Sevilla. (Hr d'Andrade).

KONSERTER.

Mars 21. Hr Häggs orgelmatiné.

27. Tredje symfonikonserten.

28. Hr Lindströms orgelkonsert.

„ ;o. Hr O. Lejdströms romansafton.

April 4. O. D.-matiné.

„ 5. Fröken Alma Malmströms konsert.

6. Nerudakvartettens första soaré.

8. Nerudakvartettens andra soaré.

Från Operan har jag denna gäng, om jag undantar återupptagandet af den gamla enaktsoperan »Alphyddan», hvars nätta musik ännu låter höra sig, samt en repris af Faust med fröken Petrini, hvilkens Margaretha är en god studie efter franska mönster, hr Le-mon, som icke utan framgång sjöng Faust, och hr Söderman, hvilkens Mephistofeles var en med måtta och säkerhet genomförd konstnärlig prestation, endast att tala om d'Andrades gästspel, hvilket tills dato blott omfattat »Don Juan», »Tell» och »Barberaren i Sevilla», alltså idel framställningar, hvilka sedan sångarens föregående besök här äro oss välbekanta och om