Sida 304
MUSIK VETTENSK APEN.
Af ERIK HEDBERG.
Med en bild af författaren.
DÀ enda, som en fattin sÄte kan ha makten mÀ, sÄ Àr hÀ mÀ truten, brukar Matts Ersson sÀga. A han vet nog hur hÀ À, för trut har'n, all vÀrst, Ä fattin À'n, rittit asfattin. En kan int tÀnk' sÀg en mÀnniska skapa', som À vÀrre Àn Matts te Ä sÀg ifrÄn, nÄr hÀ À nÄnting. Han krusar int för nÄn mÀnniska pÄ jolen, dÄm fÄr va' hur hög som helst. Tell Ä mÀ prosten geck Ät för'n lediga tag, nÄr han skull ta'n i moral för, att han i fylla Ä supenhet (Matts, förstÄr ni fÀll) svor sÄ skaplöst okristlit. NÄ slugare eller höger lÀrd pÄ nÄ sorts vis Àn anat fölk À'n inte, men si han À sÄ storm Ät helskote stram Äf sÀg Ä ovettin Ä sÀker pÄ sÀg, sÄ hÀ var allri vardt Ä bju te Ä fresta Ä skÀll ut'en tebakars. Allting begri-
per'n, Ă„ i allting ska han va' jussom förmer Ă€n dĂ„m ara. I lite eller mytje â vĂ€rst ska'n vara.
NĂ„r Blom-Lasse ett tag tala om, att han had' sitt en rĂ€f i skogen, sĂ„ had' Matts sitt tvĂ„, förstĂ„s. Dan Ă€tter sĂ€ sĂ„g Lasse tvĂ„ Ă€lgar, för han Ă€ int sĂ„ gĂ€li bet han heller. Ja, dĂ„ had' Matts den da'n sitt tre, kan ni fĂ€ll begripa. â Töcken Ă€ han.
En gĂ„ng likvĂ€l feck ja' mĂ€g en rittit go skratt Ă„ten. â HĂ€ va' en söndas-Ă€ttermidda, fult vĂ€der var hĂ€ Ă„ regnut Ă„ lorstit alldelens oförfasli. Ja' sĂ„tt inna i stugan ja' Ă„ had fioln Ă„ sĂ„tt Ă„ kvinta' pĂ„, sĂ„ barnungarne skull fĂ„ roga sĂ€g lite Ă„ dansa Ă„ huppa pĂ„ gölfve' mĂ€ hvarann. Mor had rusta' ihop lite hon, skura' had
