Sida 223
Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)
OM STADSPLANER,
20 i
linierna att sammanfalla med de röda, så är det bra, och blir det några gamla hus, kvar, som icke komma att ligga midt i de nya gatorna, så är det också bra; hvarom icke — ja, så lände de röda linierna till efterrättelse vid nybyggnad. Det har man Kongl. Maj:ts sanktion på. — Ja, på papperet förstås. I verkligheten kommer visserligen en annan faktor med i räkningen, som heter kostnaden, och den visar sig i allmänhet mäktig nog att tillsvidare i det stora hela låta oss behålla våra gamla städer sådana de äro, åtminstone till dess en större eldsvåda kommer ingeniörerna till hjälp. Detta
eller lägre grad för de allra flesta af våra landsortsstäder. Vi behöfva endast nämna några få exempel och tro oss ha funnit det mest typiska i Skara, hvars plan här meddelas.
Om denna plan kan med skäl sägas, att »reflexionerna göra sig själfva». Det enda man till sist förundrar sig öfver, är att man funnit det nödigt att spara domkyrkan, som dock stör hela det vackra systemet. Ovillkorligen frågar man sig: är uppgörandet af en sådan stadsplan verkligen en konst? Kan icke ett barn göra det lika bra?
I Strängnäs, den lilla älskvärda Mälar-
STRÄNGNÄS KRÄN MÄLAREN.
låter ju ganska tröstefullt för vännerna af det gamla, men saken har äfven en annan sida, i ty att dessa idealplaner utgöra det förnämsta hindret för genomförande af verkligen behöfliga och möjliga omregleringar, samt i öfrigt äro oss en outtömlig källa till krångel och trassel och ledsamheter, som en hvar, som vill bygga, får erfara. Vanligen resulterar allt detta krångel i att det blir vid det gamla, men när händelsevis en nybyggnad kommer till stånd i enlighet med den nya stadsplanen, så kommer den för en oöfverskådlig framtid att stå där som ett lefvande frågetecken.
Det här sagda kan anses gälla i högre
staden på den höga stranden, har man släppt in en reglerare af samma slag som i Skara, och det ser icke stort bättre ut efter honom än efter den senare. Nästan lika illa har det gått i Västerås, där domkyrkans omgifningar fått sitta emellan, — det ser ut som om ett oblidt öde förföljde våra gamla stiftsstäder. — I Kalmar, Jönköping, Halmstad, öfverallt ser man samma historia upprepad.
Med oro motsågo vi planen öfver Visby. — Skulle vi få anledning att om den staden utropa: »Et tu, Brute!» —Till Visbybornas heder må sägas, att vi på det hela taget icke fingo det. De ha
Källa: Project Runeberg ·