Ord och Bild: 1897

I94

FREDRIK SUNDBÄRG.

ning, hvilken man nog skall finna alltför uteslutande negativ.

Sannt är ju, att det är lättare att kritisera än att göra något som duger; men det är också sannt, att första villkoret för allt framåtskridande är — erkännandet af att icke allt är godt och väl som det är. — Ha vi lyckats i vår ringa mån bidraga till att sprida denna — låt vara negativa — kunskap samt väcka insikten om att uppgörandet af en stadsplan dock är en konst och icke en slentrian, tro vi oss icke hafva brukat pennan förgäfves.

Men — invänder här någon — i så fall har ju hela skrifveriet varit öfverflödigt, ty sä mycket veta vi väl ändå alla 1 — Väl om så vore; för vår del våga vi dock icke hängifva oss åt den illusionen.

I Tyskland kan Sitte i sin år 1889 utgifna afhandling utgå från premissen af en rådande »fast einhellige bis zu Spott und Geringschätzung gehende Verwerfung der künstlerischen Misserfolge des modemen Städtebaues» samt påvisa huru redan år 1874 ett möte i Berlin af arkitekter och ingeniörer var på det klara med stadsplansfrågans negativa innebörd.

Hos oss har väl sedan längre tid bland konstnärer och estetici rådt en

HUS I YSTAD.

— om ock dunkel — känsla af något dylikt, en känsla som på sista tiden vaknat till allt större klarhet. — Men de som makten hafva — och det är, som man vet, icke konstnärerna — de lefva med få undantag fortfarande olympiskt oberörda af de nya idéerna. Låt oss hoppas, att äfven till deras öron en gång skall tränga ekot af nödropen från de orepresenterade!

Vi ha redan alltför mycket inkräktat på denna tidskrifts utrymme, men vi kunna dock icke underlåta att med några ord beröra äfven den direkt positiva sidan af vårt ämne, principerna för ett reformeradt stadsplansarbete.

Sitte ägnar däråt en ganska uttömmande framställning; vi kunna här endast lämna några flyktiga antydningar och göra början med de allra enklaste af nyssberbrda principer, dem som synas dikterade redan af sunda förnuftet.

Dit hör då först och främst den att uppskatta stadsplansarbetets verkliga innebörd, att hafva klart för sig, att det icke gäller uppritandet af några vackra krumelurer på ett papper utan tillgodoseendet i verkligheten af en mångfald af intressen, hvartill fordras öfvervinnan-det af stora svårigheter; samt att i enlighet härmed icke anförtro fastslåendet för evärdeliga tider af våra städers hela anordning och utseende åt förste bäste person, som kan handtera ett dragstift och en mätkedja, utan vid detta som vid hvarje annat förnuftigt arbete taga sakkunskapen till hjälp. Sitte förordar därvid och man praktiserar redan i Tyskland offentliga täflingar för uppgörandet af stadsplaner.

Lika själfklar borde vara den andra principen: att taga största möjliga hänsyn till bestående förhållanden.