Sida 429
Svenska härens utveckling under Oscar II:s regering. Af Gustaf Björlin. Med 10 bilder
svenska flottans utveckling under oscar ii:s regering.
397
själf orsaken till denna farhåga, och på detta håll var hindret bortfallet mot att anskaffa det ypperliga vapnet, hvilken anskaffning — tack vare rikliga tillgångar i statskassan — kunna beräknas ske inom en tidrymd så kort, att vår skatte-beviljande statsmakt i början af 1870-talet säkerligen skulle högeligen förvånats, om någon den tiden spått, att något sådant skulle inträffa i vårt land inom tjugufem år.
Härigenom kunde fältkanonfrågan till sina hufvuddelar anses hafva vunnit sin lösning. Genom af riksdagen anvisade frikostiga anslag hafva sedan dess alla artilleriregementen — äfven de efter år 1892 nyuppsatta — försetts med ny fältartillerimateriel. Gotlands artillerikår torde snart vara det enda truppförband, som icke har fulla antalet moderna fältkanoner, likasom dess fästningskompani ännu är i saknad af 1867—89
haubitz.
Äfven i fråga om det större eldvapnet, kanonen, hafva framstegen varit betydliga. Efter en långvarig strid om fördelarne eller olägenheterna af bakladdning i stället för mynningsladdning för fältartilleriets pjeser, afgingo mot slutet af 1870-talet bakladdningens anhängare med segern, och den 4 nov. 1878 vardt, genom kongl, majrts sanktion, den frågan afgjord, huru en efter våra förhållanden lämplig, tidsenlig fältartillerimateriel skulle vara beskaffad.
års förändrade remington-gevär. Fördomar äro icke lätta att bortarbeta, och den dåliga klangen af milis, som vidlådde den forna »nationalbeväringen» på Gotland, hotar i våra dagar att taga bort uppmärksamheten från det märkliga faktum, att Gotland är i händelse af neutralitetsbrott vår mest blottställda provins.
Ännu under de sista åren af 1860-ta-let begagnade beväringsmanskapet på sina ställen, såsom vid Smålands grena-
Källa: Project Runeberg ·